Åt helvete med alla dessa "borde"

Jag blir så less på alla dessa borde och måsten... Är så medveten om att dom finns där men jag orkar inte mer för det. Snarare tvärtom. Ju mer det är jag borde göra eller hur jag borde känna får mig att vilja slå bakut och bara bli mer rebellisk. Som en obstinat tonåring eller trotsig 4-åring... Troligen är det för att livet oftast inte vill som jag vill och jag är trött på alla dessa motgångar.

Fick ett bra besked igår. Jag fick lägenheten som jag sökte. Visst är det jätteroligt och allt det där men lik förbannat sitter jag här idag och känner mig ledsen och ensam. Hur fan ska detta gå när jag ska bo helt ensam igen? Jag hatar det så innerligt men jag vet också hur oundvikligt det är. Man kan inte ha folk runt sig 24 timmar om dygnet även om jag helst vill ha det så.
Kanske hade det blivit lättare om jag träffade någon och inte var singel längre men hur fan ska det gå till? Ingen lätt sak att bara träffa någon sådär bara. Sen vet jag också att jag borde bli lite stabilare själv och må lite bättre innan jag ger mig in i en relation... Suck, pust och stön. Alla dessa måsten och borde...

Det känns så tråkigt att bara ta till bloggen när jag inte mår helt hundra. Kan ju inte vara så roligt att bara läsa om negativa och tråkiga saker. Men vad vill ni läsa om? Det känns lite svårt att skriva en bra blogg när man inte vet vad som mina läsare vill läsa.

Hur som helst så är jag superglad för att jag fick lägenheten trots att det var ett annat par med fast inkomst som ville ha lägenheten! Det ska bli så kul att välja golv, färg och tapeter... :) Kommer bli mysigt och fint.
Nu ska jag bara införskaffa lite möbler och så för att fylla lägenheten. Flyttar ju från en liten 1:a på 27 kvm till en 2:a på 58 kvm. Blir till att gå på loppisar och kanske lite på Ikea....

Det där med dumma ex...

Pratade med en vän för en liten stund sedan. Vi pratade en del om det där fenomenet med ex som pratar skit om en efter att det tagit slut. Detta gäller både killar och tjejer så jag tror det beror på person och inte kön. Vad är det som ska vara så svårt att uppföra sig även om man blivit dumpad? Visst får man bli arg, ledsen, upprörd och allt det där men att skriva direkt elaka saker och annat som skuldbelägger en?! Nej väx upp och inse att det är slut och gå vidare. Så stå på dig vännen och låt inte honom komma åt dig med sina dumma inlägg eller andra kommentarer. Jag tror på dig Anna!

Vet inte vad jag ska skriva

Det är så mycket känslor och tankar just nu. Ena stunden är allt bra och i nästa känns allt omöjligt. Hatar när det är såhär. Varför kan det inte bara få vara bra och lugnt ibland? Strular inte det ena så är det något annat. Jag vet inte hur jag ska känna eller hur jag ska tänka för att det ska bli annorlunda. En förändring är ett måste samtidigt som jag hatar förändringar. Sen är det ju allt det där med som jag inte vet vad jag ska göra något åt. Hur jag än vänder och vrider på det så sårar jag någon. Men jag har mina känslor och har rätt till dom. Det bästa hade varit en  mellanväg men det går inte i mitt största dilemma just nu. Vem ska jag prata med utan att vara till last för någon? Jag vill inte oroa folk men det är så himla jobbigt att inte kunna prata med någon. Kanske dags för att gå lite mer i terapi?

Loke Nyberg - Andas

En fantastisk låt med underbar text... Läs och njut!
***

Blunda, Miranda, var inte rädd
Jag är din räddande prins
Jag ska försvara dig, här vid din bädd
mot allt ont, och allt mörkt du kan tänka dig finns

Blunda, Miranda, blunda min vän
Det finns inga monster där under din säng
Vad sa du? Javisst kan jag titta igen,
vad det nu ska ha för poäng
Vad är det du pratar om? Vadå för demon?
Det där vara bara grannens mobiltelefon

Blunda, Miranda, sov är du snäll
Jag vakar här hos dig ikväll
Ligg stilla, Miranda, ligg stilla en stund
Vadå? Nej för fan ingen annan är här
Snälla, försök slappna av en sekund
Vi är ensamma här, ja jag svär

Sluta att gråta, men vad gråter du för?
Jag lovar att dörren och fönstret är låst
Nej, ingen väntar på dig utanför
Du hör bara stadsljud och blåst

Vart går du nu? Varför ska du till din toalett?
Jaha, men då blir det din fjärde tablett
Okej, men lämna dörren på glänt är du snäll
Jag törs inte lämna dig ensam ikväll

Öppna, Miranda, öppna för satan!
Jag krossar din dörr, ifall det är vad du vill!
Jag skiter väl i om det hörs ut på gatan!
Vafan har du tagit dig till...?!

Du blöder ifrån ansiktet, och från din arm
Lysrören skriker, allt händer så fort
Huden är kritvit men brinnande varm
Miranda, vad är det du gjort...?!

Håll käften! Jag ska inte, jag kan inte gå!
Visst älskar jag dig, varför frågar du så?
Nu ser jag hur tårar och blod börjar blandas
Andas, Miranda! Andas! Andas...!

Nu blundar, Miranda, nu sover min vän
Långt från demoner och fasor
Kanske, ja kan hända, att hon vaknar igen
Men bredvid står prinsen i trasor

Med en bortsprungen häst och en avbruten lans
Miranda, va kan jag ge dig för tröst?
Jag vet inte var jag ska hugga nånstans
När demonerna bor i ditt bröst...

Okej jag erkänner väl då...

Jag har väl borderline i alla fall... Det bär emot att säga det men den senaste tiden har det blivit allt mer uppenbart och det kanske kan vara till min hjälp att erkänna det för mig själv. Att det inte bara är några bokstäver i mina papper. Men hur vet jag egentligen att det är borderline och inte bara dåligt självförtroende? Fan jag hatar dessa jobbiga funderingar. Vill verkligen inte ha en sån diagnos då den känns så smutsig och nedvärderande. Kanske måste acceptera det oavsett. Mest av allt är jag rädd för att folk ska ta avstånd från mig pågrund av det. Min största rädsla här i livet är ensamhet. Att inte ha någon där. Att upptäcka att allt bara är ett luftslott, tomt, utan innehåll... Livet måste ju vara så mycket mer än detta? Eller har jag fel där också? Det händer ofta att jag bara känner mig som ett enda stort fel. Som att jag bara är till belastning för folk. Visst vet jag att jag är betydelsefull för ett fåtal av mina vänner men det känns inte heller rätt att leva ett liv för andra. Jag måste vakna och börja leva lite för min egen skull också. Tror att det är så man måste tänka. Men vad vet jag... Jag är ju bara en liten liten människa i en stor stor värld. Hjärtat mitt är dock stort och fyllt av kärlek. Och jag tror jag har hittat den jag vill ge all denna kärlek till. Det känns så i alla fall. Allt med henne är så bra och det känns så rätt. Utan henne i mitt liv vet jag inte om jag orkat kämpa vidare. Hoppas jag kan ge henne något ibland också så jag inte bara får utan ger lite också. Hon säger att jag gör det och då känns det så underbart att jag aldrig vill vara utan henne.

Nej nu är det färdigfilosoferat för denna gången. Förhoppningsvis blir det snart igen och att jag kan bättra mig med bloggandet. Jag vet att det var evigheter sen sist men jag har inte haft inspiration eller kraft att skriva. Men nu hoppas jag det blir ärndring på det för jag mår bättre när jag får skriva av mig och vara lite kreativ i mitt skrivande. Jag hoppas att jag har några läsare kvar och att ni godtar min ursäkt för det långa uppehållet. Skriv gärna adressen till din blogg som en kommentar så lovar jag att läsa din också!

Morgonångest...

Jag fattar bara inte vad det är för ångestliknande skit jag dras med varje morgon. Sover riktigt bra och lagom många timmar och ändå har jag ett par timmars helvete varje morgon. Vaknar med en känsla av "Vad fan vaknade jag för?" och "Gud vad onödigt att kliva upp nu". Tror ju det kan ha att göra med att jag inte har något att göra om dagarna så jag känner liksom ingen riktig anledning att kliva upp. Jag ligger kvar och drar mig en bra stund och försöker komma upp och känna mig lite mer peppad... Sen går jag upp och tar min morgonmedicin och sätter på Nyhetsmorgon och ligger och försöker slappna av en stund till. Det bär emot i varje fiber av min kropp och jag vill bara lägga mig ner och inte behöva gå upp igen. Så mycket tankar som bara snurrar och hela jag vill bara somna om och få sova en stund till. Tur att det ändå finns dom morgnar som är ganska okej och där ångesten släpper ganska snabbt. Är det någon mer än jag som känner igen detta? Jag har så svårt att beskriva själva känslan men det är som själslig smärta och som en konstig form av ångest som inte riktigt känns som den ångest jag brukar ha men ändå kan jag inte kalla det något annat än ångest. Existensångest.
Jag har också haft mina funderingar på om det kan vara något med mina mediciner som gör att jag känner såhär... Det finns ju de mest märkliga biverkningar så varför inte detta? Ska kolla upp det med min nya läkare eller så fort jag får möjlighet att prata med någon som kan sånt.

Lite kvällstankar och funderingar

Ja då satt man här igen med en lång natt framför sig. Förhoppningsvis så somnar jag om ett par timmar.... Annars vet jag inte hur jag ska orka med morgondagen. Dagvård på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag umgås med en kompis. Vi ska sortera lite här hemma och se om han vill ha något av det.
Det var fan vad svårt det ska vara att komma igång med saker man måste göra. Är rädd att jag ska stå där med allt sista veckan. Men jag måste fixa pengar till flyttlådor först innan jag kan börja packa. Och det mesta av sorteringen måste vara klar så jag kan börja packa det som verkligen ska med.
Tips på hur man kommer igång och hur man kan motivera sig själv att göra sånt som kanske inte är så kul mottages tacksamt. Jag måste helt enkelt få tummen ur häcken.

Vad gör man åt de gråa dagarna?

Nu menar jag inte grått vädermässigt utan dom dagarna då inget särskillt händer... Inget jätteroligt på TV, ingen vän att umgås med och ingen direkt att prata med. Hur tar man sig igenom dom? Jag har en sådan dag framför mig och jag kan inte riktigt säga att jag mår dåligt men ändå inte helt bra. Ett grått trist mellanläge. Måste verkligen jobba på min acceptans kring att såna här dagar får komma och det är helt okej att känna leda och tristess. Fattar bara inte vad dom fyller för funktion? Jag känner mig bara trött och oinspirerad. Drömmer om att någon ska ringa och fråga om vi inte kan hitta på något idag. Då skulle jag bli så himla glad. Men nu sitter jag här och känner mig en aning misslyckad. Varför har jag nästan inga vänner? Är det något fel på mig? Säger jag eller gör jag något fel? Dagar som denna får mig att undra.

Om ni undrar var jag har hållit hus den sista tiden så har jag varit inlagd igen. Inte så länge denna gången vilket känns väldigt skönt. Nu hoppas jag att jag slipper sånt skit på lång lång tid. Speciellt när läkarna på stället inte verkar vara speciellt kloka. Många av dom har nog fått sin läkarlicens i ett Corn Flakes-paket eller något åt det hållet. Jag ska inte gå in på djupet i all som hände nu när jag var inlagd men jag kan säga så mycket som att min vanliga läkare inte är så glad på Zara och Johan. Det är dom två som är avdelningsläkare på 83:an som jag var på. Allt dom gjorde var att gå in och riva upp massor bland mina mediciner och komma med falska påståenden.

Jag har i alla fall sagt upp min lägenhet och kommer att flytta till en kompis som bor utanför Norrköping. Behöver en nystart och få börja om på ett nytt ställe. Ska bli otroligt skönt med ett miljöombyte och äntligen lämna Skåne. Visst kommer jag att sakna en del men det är också mycket som ska bli skönt att komma bort ifrån. Malmö är en fin stad att hälsa på i men att bo där är ingen hit. Inte enligt mina drömmar och värderingar i alla fall.

Nej nu ska jag slänga mig på soffan och bara glo på TV tills något roligare dyker upp... Tveka inte att höra av dig om du har något förslag!

Ännu en seg morgon...

Varför ska det vara så svårt att vakna på morgonen? Det är inte så att jag ligger och sover halva dagen utan jag kommer ju upp i vettig tid, till största del på grund av Nike. Nu har jag ju en anledning att kliva upp. Men attans vad det kan vara segt ändå. Kanske för att det är så jäkla skönt att sova. Det tycker jag i alla fall men jag tror också att dom flesta håller med mig där. Sen kan jag inte ens tänka mig hur mycket jobbigare det hade varit om jag inte haft min Concerta på morgonen... Hahaha, jag hade nog varit ett murmeldjur tills långt in på eftermiddagen och hade blivit sjukt jobbig och otrevlig. Så var jag innan jag började medicinera min ADHD. Minns att det var många som påpekade en hel del situationer där jag verkligen förändrats och kunde hantera så himla mycket bättre. Även om jag just för tillfället är väldigt bitter på att behöva medicinera så är jag galet tacksam att jag har dom. Utan dom hade jag aldrig överlevt. Eller så hade jag suttit inspärrad på rättspsyk eller PIVA.Jag vill aldrig mer ha en psykos och jag kämpar som en galning för att slippa bli sjuk. Schizofreni är svårt att leva med då man inte ens vet om man blir sjuk igen eller när man blir sjuk igen.

Idag skiner solen igen och jag hoppas att det håller i sig så man kan gå ut på långpromenader med vovven. Är tacksam över alla grönområden som ligger i närheten för då blir det ju mycket mysigare att ge sig ut och gå. Det ligger många fina hundrastgårdar här också om man vill träffa mer hundar och hundägare.
Har sökt Busiga Hunden för att kolla när dom planerar att dra igång en ny valpkurs men dom har varken svarat i telefon eller på mail. Blir lite besviken. Varför sätta upp massor med lappar men sen inte ta emot förfrågningar från folk som vill gå deras kurser. Funderar nästan på att vända mig till Malmö Brukshundsklubb istället men det blir ju betydligt svårare att ta sig dit. Busiga Hunden håller sina kurser här på Lorensborg så det hade ju verkligen varit smidigare. Men men... Det får bli dagens I-landsproblem!

Har pratat med min läkare nu...

Det var väl inte så lyckat direkt... Måste öka mediciner vilket känns jättejobbigt. Tyvärr har jag inget val om jag inte vill bli sjuk. Hatar verkligen att vara beroende av mediciner. Sen så var mina leverprover inte bra så nu blir det ny provtagning om 6 veckor och sen utvärdera då igen. Känns som att allt går emot mig för tillfället. Jag önskar att det bara kunde få vara bra... Det finns så mycket jag skulle vilja göra men det kommer alltid något mellan. Är det inte ekonomiska problem så är det att jag knappt har några vänner. Hur bär man sig åt för att hitta nya? Just nu har jag bara typ 3 vänner varav en bor en bra bit upp i landet så henne kan man inte bara ringa och fråga om hon vill hitta på något. Ska man gå runt med en skylt på magen där det står "Vänner sökes"? Är det jag som är korkad eller är det svårt att skaffa nya vänner? *suck* Känner mig så ensam ibland. Missförstå mig inte nu, jag älskar mina vänner jag har och vill absolut inte förlora dom. Jag är en väldigt social person och vill gärna ha folk runt mig hela tiden och har man inte så många vänner att umgås med kan det bli lite tomt ibland. Vill ju inte heller kväva dom jag har. Dagens I-landsproblem kanske? Nej nu ska jag inte grubbla ihjäl mig på det. Får försöka ha tilltro till att det blir bättre...

Mina djur är mitt allt

Som jag skrev om sist så är jag lite orolig för att bli sjuk igen. Känner igen många av mina tidiga tecken men dom har jag haft innan också utan att jag insjuknat. Så snälla håll en tumme för mig och be för mig att jag ska slippa en psykos... Jag har inte råd att bli sjuk... Och jag vill inte behöva omplacera mina djur! Har redan otroligt dåligt samvete för att jag skaffade Nelson och Nike. Men jag kämpar för att mina diagnoser inte ska hindra mig från att leva ett värdigt och roligt liv. Tänker inte sitta som en fånge i mitt eget hem och bara stirra på väggarna vilket med största sannolikhet kommer ske om jag inte får sällskapet som djuren ger. Ni är säkert många som vet vad jag menar. Djur är en enorm terapi och det betyder så mycket att ha något att vakna upp till... Att ha någon där att klappa på och busa med. Någon som kommer fram till en och vill kela, någon att hålla om när man är ledsen...
Nu är det i alla fall snart måndag och då ska jag träffa min sjuksköterska och prata med henne. Troligtvis får jag kontakta min läkare också men det skrev jag nog sist också.

Vill passa på att säga ett superstort tack till mina få men nära vänner. Ni ger mig ett stort stöd och ni ger mig hopp om att även jag kan leva ett bra liv. Tack för att ni lyssnar på mig när jag mår dåligt och tack för att ni även delar min glädje!

Idag var det riktigt segt att komma upp. Hade gärna legat kvar en stund extra idag... Det var ju valborg igår men jag gjorde inget speciellt utan Ema kom hit en liten stund. Vi satt och kollade lite på TV sen kröp jag till sängs vid 22-tiden. Skyller på att jag håller på att bli gammal. Hahahaha... Nej men jag trivs bättre med att lägga mig ganska tidigt och sen komma upp i vettig tid på morgonen. Har ju också ett stort sömnbehov som gör att jag helst sover runt 9 timmar per natt.

Hoppas på att det ska ske ett mirakel som gör att jag klarar mig ekonomiskt denna månaden. Blir till att leva snålt och lägga det mesta på djuren. Tycker det är sorgligt att så många har problem med sin ekonomi och det visar ju bara på hur sjukt samhället är. Ingen ska behöva leva i fattigdom och misär... Nu har jag ju tur som har min sjukskrivning till 2012 men sen vet jag inte vad som händer. Förhoppningsvis blir det förlängt i 2 år till efter det. Känner mig inte redo att börja jobba/praktisera just nu och jag ska kolla upp hur pass mycket jag kan plugga och ändå behålla min aktivitetsersättning. Mitt drömmål är ju att gå klart gymnasiet och sen söka högskola för att så småningom bli sexolog...

Nu ska jag dra upp persiennerna och göra mig en kopp kaffe! Tack alla ni som läser!

Oj vad längesen det var nu...

Nästan 2 veckor... Jag får skylla på att det varit kaos på en hel del fronter och min uppmärksamhet har behövts på annat håll. Hoppas ni kan ha överseende med detta och jag ska som jag sagt innan försöka skärpa mig och blogga mer. Om ni nu är intresserade av att läsa? Det är i alla fall kul att jag haft drygt 500 besökare sen jag började.

De gångna veckorna har varit omskakande och tuffa. En mycket nära vän har råkat ut för en del mycket otrevliga saker. Vad som hänt kommer jag inte att skriva om av respekt för hennes integritet. Det är min sak att hänga ut hennes liv i min blogg. Hela denna historien är så sorglig och upprörande då ingen myndighet eller liknande har uppträtt på ett korrekt sätt och det visar verkligen på vilket sjukt samhälle vi lever i idag. Polisen har verkligen visat att de totalt saknar rätt resurser och saknar ett vettigt uppträdande dessutom vilket säker upprör fler än mig. Vi måste ta och göra något åt det och få tillbaka ett vettigt samhällsklimat!! Mycket behövs förändras och förbättras. Myndigheter är till för att hjälpa oss medborgare och inte vända en ryggen när man behöver deras stöd och hjälp. Dags att vakna upp och starta ett uppror. Vi ska inte acceptera att bli behandlade som skit och mindre värda. Jag blir så upprörd.

Allt är bra med Nike och livet flyter på ganska okej. Har haft ett par dåliga dagar men jag hoppas så klart att det är över snart och att jag slipper bli sjuk. Det är verkligen skrämmande att ha en sjukdom som man inte vet om eller när den bryter ut. Ska prata med min sjuksköterska och läkare för att se vad dom säger. Troligen blir det medicinökning och jag vill egentligen inte det. Men just nu känns det som att jag inte har så mycket att välja på. Får bara se till att inte bli ett medicinkolli igen... Är så trött på att vara sjuk och jämt behöva dessa jäkla piller. Hoppas det kommer en dag då jag slipper det!

Man kan inte klaga på vädret precis... Det har varit ett par underbara veckor med massor av sol. Har varit ute mycket och träffat massor av trevligt folk. Tyvärr ser det ut att bli ett tufft år med pollen dock. Ser nästan ut som en prickig korv på händer och underarmar. Har testat olika receptfria läkemedel men inget biter. Får se i nästa vecka om jag ska ringa Vårdcentralen... Dom var så otrevlig sist så jag drar mig lite för det...

Nu ska jag titta lite på TV innan Paula kommer hit. Måste till biblioteket och Apoteket också... Suck, att det aldrig bara kan få vara bra!

Medicinen eller Nike?

Haha! Jag lyckades trolla upp en bild :D Nu vet jag hur man gör med det också... *stolt* För er som inte sett bilderna på Facebook så är detta min älskade lilla Nike. Hon är en amstaff-tik på snart 12 veckor. Hon kom hem till mig torsdagen den 7 april.
Det lustiga eller kanske inte alls så lustiga är att jag sedan hon kom sover mycket bättre. Somnar lättare på kvällen och nu kan jag äntligen skrota Nozinan. Kommer upp lättare på morgonen och känner att jag har en anledning att kliva upp. Visst kan det kännas lite surt precis när klockan ringer då strax innan 8 på morgonen men Nike ska ju ha frukost och sen måste jag gå ut med henne. Antingen så är det på grund av Nike som jag sover bättre eller så är det min medicin som äntligen börjat verka. Just nu känns det som att det skulle kunna vara en kombination då jag vid ett par tillfällen innan Nike kom lyckades somna utan hjälp av Nozinan. Nu vågar jag tänka på att jag kanske så småning om kan sänka resten av mina sömnmediciner. Hoppas, hoppas, hoppas!

Vill skriva mer men jag vet som vanligt inte riktigt vad jag ska skriva om. Vet ju inte vad ni vill läsa om och ni kommer ju inte med tips heller så det är svårt att komma till rätta med detta. Får väl rota igenom hjärnkontoret och se om jag kan komma på något...

Håller på att bråka med Apoteket och jag blir heligt förbannad när ingen vill erkänna att dom har fel. Jag ska dra det lite snabbt från början så du kan hänga med.
Som dom flesta vet har jag haft det lite struligt ekonomiskt ett tag och jag var tvungen att be kyrkan om ekonomiskt stöd för att kunna hämta ut mina mediciner eftersom mitt högkostnadskort gick ut i januari. Kravet var att jag skulle lämna ett kvitto och jag minns att jag la kvittot jag fick i plånboken eller i ett viktigt kuvert. Men med min otur så försvann givetvis detta kvitto. Kontaktade Apoteket för att försöka få en kopia på det kvittot. Nej då har dom bytt datasystem så dom kunde inte hjälpa mig plus att jag skulle kontakta Dosapoteket och inte dom. Ringer Dosapoteket som säger att "nej det är inte vi som kan hjälpa dig med det" Dom ringde upp mitt apotek och förklarar för dom hur dom ska göra för att få fram kvittot. Går dit och hämtar det och inser direkt att det är fel kvitto jag fått kopia på. Så samma cirkus igen med samtal hit och dit och ingen som vill ta ansvar. Dom är inkompetenta idioter enligt mig och jag står här fortfarande utan mitt jävla kvitto. Får prata med den ansvariga på kyrkan och försöka komma fram till en lösning. Hur som helst så är jag arg som fan på att så fort man är i kontakt med myndigheter eller större företag blir runt skickad och alla hävdar att det är någon annan man ska prata med. Runt runt i en jävla cirkel... Dumma människor.

Vad tiden går fort...

Nu har jag haft Nike i snart en vecka. Kan inte fatta att det går så snabbt. Ibland så känns det som att jag inte hänger med. Hon växer så det knakar och snart är hon väl vuxen och stor. Jag fattar plötsligt vad folk pratar om när dom får barn. Tror det finns en hel del likheter rent känslomässigt när man skaffar valp eller barn.
Det är så otroligt mycket att tänka på och ens rutiner kastas om fullständigt. Från att vara fri överlag till att planera när du ska duscha eller gå till affären. Valpen måste ju ut varannan timme och kan inte lämnas ensam. Sen har jag ju mina tider hos Isa. Hur ska jag lösa det? Visst att Linda gärna ställer upp men även hon har ju annat inbokat i sitt liv och kan inte alla gånger. Synd att man inte kan ta med hunden eller om Isa kunnat komma hit. Så mycket enklare saker hade varit då. Men men, det ska nog ordna sig ändå. Det gäller bara att tänka positivt!
Känns lite konstigt att lämna Nike till Linda ett par timmar imorgon. Vet ju att hon har det bra och så men ändå. Hon är som min lilla bebis. Helst skulle jag ha med henne över allt och aldrig lämna henne men jag vet också att det är orimligt. Hon måste lära sig och då är det bättre att hon lär sig redan från början. Vill ju Nikes bästa.

Igår hade jag en riktigt skitdag. Satt mest och grät och hade panikattacker flera gånger på ett par timmar. Där är jag glad att jag har min terapeut och mina vänner. Utan dom vet jag inte hur jag skulle fixa allt. Har kommit så otroligt långt och jag fixar så otroligt mycket mer än vad jag gjorde innan. Det är kul att se. Ännu roligare är det när nära och kära ser hur mycket jag kämpat och säger att dom ser skillnaden. Att dom tror på mig och att dom vet att jag klarar detta. Så dom dagar eller stunder då jag kanske inte orkar eller vill för min egen skull så gör jag det för dom.

Har försökt lägga upp bilder här i bloggen men jag fattar inte hur man gör. Tydligen måste dom ligga på nätet för jag kan inte ladda upp en bild som jag har på datorn. Dumt. Får väl fixa en sån sida där jag kan lägga upp bilder för att sen kunna lägga upp i bloggen. Kan tänka mig att det skulle vara kul för dig som läser. Vet inte hur många av er läsare som har mig på Facebook. För där finns ju bilder och lite annat smått och gott.

Jag svävar som på rosa moln!

Sitter framför min "nya" TV med min underbara amstaff-valp Lady som kom idag. Kan det bli mycket bättre än så?! Allt har gått bra mellan Lady och Nelson hittills. Jag tror ju inte att det kommer att bli problem i framtiden heller. Nelson har ju träffat hundar förr utan problem och Lady är ju bara 9 veckor så hon ska nog vänja sig.

Är galet trött och väntar på att det är läggdags men först ska hunden ha mat en gång till plus en kvällsrunda. Hon är inte så sugen på att gå ut i detta vädret så hon sitter mest på rumpan eller vill bli buren. Sen kan jag inte bestämma mig för om jag ska behålla namnet Lady eller om jag ska döpa om henne. Skrockfull som jag är så kan det ju innebära otur om man döper om sitt djur... Eller har jag bara fått för mig då? Kan mycket väl vara så att det är jag som har fel ännu en gång. Hur som helst så känns livet lite bättre idag och jag ber för att det ska hålla i sig. Nu har jag ju ännu en anledning att kliva upp på morgonen och komma ut och röra på mig. Hoppas också på att det när det är dags går bra att lämna Lady ensam hemma. Är lite rädd att hon ska tugga sönder saker eller förstöra på annat sätt. Men det är väl bara att luta sig tillbaka och låta tiden utvisa det. Jag får helt enkelt ta det när det kommer. Om det kommer.

Nu måste jag försöka varva ner och få något i magen innan det är dags för natten. Det har varit en händelserik dag med stort hopp om framtiden. Mot kylskåpet!

Är bloggandet mitt nya lördagsnöje kanske?!

Skrattade lite för mig själv när jag såg att jag de senaste veckorna bara bloggat på lördagar... Undrar hur det kommer sig? Eller är det bara jag som tänker för mycket som vanligt? Hahaha... Det brukar ju vara så så det skulle ju föga förvåna mig.
Jag tänker ofta att jag måste bli mer regelbunden i mitt bloggande men på något sätt har det inte funnits tid till det och definitivt ingen inspiration. Finns det ingen inspiration så blir det ju svårt att skriva också. Kan inte göra mer än försöka. Har du synpunkter på vad du skulle vilja läsa om i min blogg så snälla kommentera och berätta lite om vad det är du vill läsa om.

Den senaste veckan har det inte hänt så värst mycket egentligen. Är mycket uppe hos Linda och Kim. Känns nästan som ett andra hem. *ler* Känner mig lite dum ibland som är där jämt. Jag är bara så sällskapssjuk och hatar att sitta ensam. Kanske en liten stund på kvällen innan jag går och lägger mig men annars föredrar jag att ha folk runt mig. Det blir lättare att inte tänka på allt skit och bara vara i stunden.
Har inte många vänner men dom jag har älskar jag av hela mitt hjärta. Kanske inte alltid är bra på att höra av mig men det beror på att jag inte vill störa eller vara i vägen. Sitter ofta med luren i handen men vågar inte ringa. Tänk så svarar dom inte eller så ringer jag kanske vid fel tillfälle? Men sen om jag ringer och dom inte svarar blir jag ännu nervösare för att jag kanske störde eller så blir jag orolig att något hänt. Önskar att fler kunde höra av sig till mig då det samtidigt känns som jag jämt är den som ringer och vill umgås. Varje gång telefonen ringer eller det kommer ett sms blir jag så himla glad. Jag vill att mina vänner tycker om mig och bryr sig. För det mesta känns det som om dom gör det. Jag måste ju respektera att dom har sitt eget liv och sina andra vänner.
Någon som kan komma med bra tips på hur man skaffar nya vänner? Jag har då ingen aning om hur man gör och jag vill inte sitta och isolera mig heller. Sätter man in en kontaktannons eller går runt med en skylt på sig med "Vänner sökes"? Har säkert skrivit om detta innan i bloggen...

Nu känner jag mig tom igen. Ska gräva lite bland dom grå små hjärncellerna och se om jag kan komma på något annat att skriva om... Samtidigt som jag lyssnar på TV4 Nyheterna...

*paus*

Så, tillbaka efter 5 minuters vila och eftertanke...

Snart dags att ta mediciner. Jag är otroligt less på det just nu. Att behöva ruta in hela sin dag för att ta piller på bestämda tider. Som igår när jag lagt mig. Hade lagt mig till rätta och låg och lyssnade på ljudbok så slår det mig att jag glömt en av dom medicinerna jag inte har i min dos-rulle. Behöver den för att överhuvudtaget kunna somna. Så det var bara att kliva upp igen och gå och ta den. Så jävla irriterande. Det kanske låter fjantigt men det är jobbigt för mig och om du själv är i min situation så förstår du säkert vilken känsla det är.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ska se om det kan bli något skrivet imorgon. God natt och sov så gott alla där ute!

Ja, nu var det ett tag sen igen...

Ber om ursäkt för mitt blogg-uppehåll. Ska försöka bättra mig men jag är inte heller mer än människa och även jag har mina fel och brister.

Den senaste veckan har det väl egentligen inte hänt så mycket. Jag har varit en hel del uppe hos Linda och hjälpt henne med sin psykologi-kurs. Alltid roligt när man kan hjälpa till! Hoppas nu bara resultatet blir så bra som vi vill... Eller så bra som jag vill ska jag nog säga. Måste jobba på min prestationsångest. Speciellt sen när jag själv ska börja plugga igen. Då funkar det inte med hjärnsläpp titt som tätt eller ha den där typiska känslan av att inte orka.

Träningen har det också varit lite sisådär med. Till mitt försvar så har jag varit fysiskt sjuk en hel del i alla fall denna veckan med 3 st migränanfall på 4 dagar. Kul med såna biverkningar... Men nu har det tack och lov varit lugnt ett  par dagar så det var förhoppningsvis bara övergående.
Var i alla fall så pass duktig att jag kom iväg och löste årskort på gymmet. 10 poäng till mig... :) Tack underbara moster och Inge för att ni ställer upp och hjälper mig med utlägget! Har lite svårt att förstå hur Försäkringskassan tänker i detta fallet. Dom beviljar det utan problem men man måste lägga ut själv först och hur ska man ha råd med det när man bara har aktivitetsersättning? Jag menar så fett med pengar har man ju inte.

Skäms lite för att jag inte kommer delta i Earth Hour ikväll... Är för beroende av min älskade TV. Men jag kan ju kanske göra en halvhjärtad insats och stänga ljuset i taket och datorn? Så har jag i alla fall gjort lite skillnad? Hm, det är visst sådär med moralen och samvetet verkar vara på semester... Har drygt en timme på mig innan jag måste ha bestämt mig. Men som sagt så lutar det åt att TV:n får vara på men resten släcks ner. Det gäller ju bara en timme... Fan att det ska vara så bra på TV just under denna magiska timme... Kan inte komma på att det brukar vara just åt detta hållet förr. Brukar ju bara vara skit på TV på helgerna. Dagens I-landsproblem... För bra TV-program. Men jag vill verkligen se "Är du smartare än en 5:e klassare?"

Och ni! Glöm inte att ställa om klockan i natt! Klockan 02.00 ska ni ställa fram den till 03.00...

Man kanske skulle bikta sig?

Jag önskar att jag hade någon som jag kunde dela med mig av alla mina mörka hemligheter. För det finns saker som ingen annan vet om mig än jag själv. Tänk vad skönt att ha någon som man kan berätta allt för utan att dom dömer en. Någon som bara lyssnar och inte berättar det vidare. Vill inte gå och bära på allt detta längre. Måste få ut det och sätta ord på allt. Är bara så rädd för konsekvenserna det kan få om det skulle komma i "fel händer"... Hade jag berättat för någon skulle jag nog vara supernojig över att den personen skulle berätta för någon annan som i sin tur råkar säga det till ytterligare personer. Vet att jag är lite paranoid men det är ju också en del av min sjukdom. Man behöver i och för sig inte vara sjuk för att vara paranoid men som schizofren är det bara mer och vanligare för mig. Jag tror ju också det är mina psykoser som fått mig att göra dom saker jag önskar att jag kunde dela med mig av. För att kunna göra en del av dom sakerna jag gjort måste man nog fan vara sjuk i huvudet. En klen tröst är ju i alla fall att jag ångrar mig nu bakefter. Men ibland så kan jag nästan känna att jag inte alls ångrar mig. Är det för att jag är sjuk eller inbillar jag mig mer att det är för att jag är sjuk? Hur kan jag egentligen veta vad som är jag och vad som är min sjukdom? Vad är det äkta jag och vad är jag på grund av att jag är sjuk?

Nej nu ska jag försöka släppa det för idag och titta lite på TV. Det är ju premiär för den svenska versionen av "Är du smartare än en femteklassare?" Sjukt kul program... :) Men jag gillar ju program där man får testa sin allmänbildning. Det brukar gå ganska bra så jag kan ju inte vara helt pantad!
Tack och godnatt!

En dag i sorg och saknad...

Som jag saknar min älskade mamma idag... Önskar så att hon fortfarande fanns bland oss. Önskar så att jag kunde lyfta luren, ringa och säga att jag kommer och hälsar på idag. Men det går ju inte. Jag kan verkligen inte förstå att hon är borta. Borta från alltid. Kommer aldrig mer att få höra hennes röst. Kommer aldrig mer få se henne i ögonen och säga att jag älskar henne. Kommer aldrig mer få en chans att säga att jag förlåter henne för allt. Jag hoppas hon kan höra mina tankar och att hon är med mig då och då som en ängel. Någonstans där inne tror jag hon är det.

Jaha, då var det helg igen. Lika tråkigt som förra veckan. Sitter här ensam och tittar på TV i brist på annat. Det hade verkligen varit kul att hitta på något men ingen verkar ha tid eller lust.
Hur skaffar man sig nya vänner, fler vänner? Jag har då verkligen ingen aning. För det är ju inte som när man var liten och pratade med alla som var på lekplatsen. Hatar att känna mig ensam. Hatar att inte ha något att göra.

Vilket tråkigt väder...

Var tog solen vägen? Den har ju varit framme nu i ett par dagar... Måtte vädernissarna har rätt så det blir fint till helgen. Dom har ju haft fel för men jag hoppas det var detta regnet som skulle dra förbi snabbt. Har ju ingen större lust att ge mig ut... Men ska på Yoga ikväll så det är bara att leta upp mitt paraply och se glad ut. Skönt är i alla fall att det inte blåser lika mycket som det gjort dom sista 2 dagarna.

Vet att jag varit dålig på att blogga den senaste veckan men jag har inte haft några direkta uppslag att skriva om så det har fått falla undan. Har varit mäkta trött också och lagt mig syndigt tidigt.

Vaknade tidigt imorse och var först lite grinig över det men när dom börjar borra i lägenheten ovanför så tackar jag gudarna att det inte var det som väckte mig. Hade så varit fallet vet jag inte om jag låtit hantverkarna leva... :) Tydligen så är det okej att börja borra innan klockan slagit 8 på morgonen... Dagens I-landsproblem är således hantverkare som gör oljud tidigt på morgonen!

Nu är det snart dags att gå till bussen men borde försöka äta något innan. Men dom säger att man gärna ska vara lite hungrig när man gör yoga. Har lite ravioli i kylen så jag kan ju värma det lite snabbt när jag kommer hem istället... Kommer vara snortrött när jag kommer hem dock så det blir nog sova på en gång. Äta kan jag göra imorgon. Speciellt eftersom det är pengadags imorgon. Det kunde inte kommit lägligare!

Imorgon kommer nog bli en ganska stressig dag. Ska hjälpa Linda med sin psykologikurs, hämta mediciner, vaccinera Nelson och helst hinna handla också. Skulle behöva ta mig till Willys men jag har ju ingen bil och är inte så sugen på att ta bussen fram och tillbaka. Kanske kan fråga om Kim kan köra.. Får höra med honom och se vad han säger. Hade varit skönt att slippa bära massa kassar och för en gångs skull åka bil och inte buss.

Jag tror det börjar lätta lite med måendet igen. Har inte mått lika dåligt dom senaste dagarna. Håll en tumme för att det är över nu. Ska i och för sig höja dosen snart men det brukar inte öka insättningssymptomen direkt. Inte vad jag vet i alla fall. Tyvärr kan ju även jag ha fel ibland men jag hoppas att jag inte har det.

Dessa långa tråkiga helger...

Jag har då aldrig varit ett stort fan av helger. Tycker mest dom medför massor av prestationskrav och höga förväntningar. Mina helger ser likadana ut som veckorna. Måndag som lördag, spelar ingen roll. Kanske är det just därför som jag inte tycker dom är så roliga. Det händer inget mer än att det bara visas skit på TV och folk ligger bakfulla efter en hård natts festande. Jag är mycket sällan ute och festar och tycker inte det är särskillt roligt heller. Då sitter jag hellre hemma och äter något gott, ser på en film och umgås hemma med en kompis... Vem vet jag kanske också lär mig uppskatta helgerna sen när jag ska börja plugga igen. Vi får väl se...

Nelson har världens ryck och springer runt och jagar sin egen svans. Undrar hur det hade varit att vara katt? De flesta djuren verkar ha ett mycket mer bekymmersfritt liv och dom gör lite mer vad som faller dom in. Hundar som mest ligger och sover och blir helt tokiga när dom ska ut och gå... Hade livet inte varit mycket enklare att leva om det såg ut så även för oss människor? Vi lever våra liv fullt av krav och måsten. Tycker vi har tappat hela meningen med livet och att vi njuter alldeles för lite. Det är jobb och familj som gäller och har man en stund över så sover man gärna bort den.
Nu är mitt liv visserligen väldigt tråkigt och ointressant av lite ovanligare anledningar men jag vill ju få ut så mycket mer än det jag får. Många gånger är det ekonomin som gör det svårt att få ut mer av livet men sen har jag ju mina mentala begränsningar som gör sig påminda ibland. Kom inte och tro att det är en barnlek att leva med ADHD och schizofreni för det kan jag tala om för dig att det inte är. Att jämt få vara på sin vakt och undvika miljöer eller situationer som kan vara "farliga" för mig tar enormt på krafterna och gör mig ibland väldigt begränsad. Men jag måste ta vara på mig själv och försöka leva så symptomfri som möjligt. I resten av mitt liv kommer jag vara tvungen att ta mediciner för att ens ha en chans att kunna leva normalt.

Borde verkligen ta mig i kragen och få saker gjorda här hemma. Disken växer sig allt större och snart möglar väl skiten också. Det är ju bara så urbota dödstrist att städa... Tur att min lägenhet inte är så stor så det går ofta snabbt att städa när jag väl får det gjort. Kan ingen med lite mer städmani smitta av sig lite på mig? Jag har massor av saker att sortera och organisera nu sen jag flyttade hem igen från Finjagården. Men P har ju fortfarande saker kvar här och har rört runt på många saker så jag vet inte var hälften av det är nu. Jag hatar att ha röra i garderober och skåp men just nu är det för mycket att göra för att jag ska orka ta tag i det. Blir helt matt av att bara tänka på det. Skulle verkligen behöva mer förvaring här hemma! Just nu har jag bara två halva bokhyllor som nu dränks av allt möjligt. Har ingen ordning alls på mina saker. Ska jag nu söka skola så måste jag jaga rätt på mina betygsdokument som jag tror ligger i en låda i källaren. Källaren är ytterligare ett ställe jag skulle behöva rensa ut och organisera bättre. Ska nog be grannen om hjälp med det. Jag har lovat att hjälpa henne så då kanske hon kan hjälpa mig!

Nej nu är det nog slutpladdrat för mig för idag. Kommer inte på så mycket mer att skriva om. Hoppas ni haft en trevlig läsning och återigen så skulle jag bli superglad för lite kommentarer. Och har du själv en blogg så får du gärna skriva din bloggadress så kan jag läsa din också!

Även en diamant har sina repor...

Jag kom att tänka på en sak nu ikväll. Vill ju så gärna ha kommentarer i min blogg men jag kommenterar sällan andras bloggar. Ska absolut skärpa mig där och börja kommentera så kanske någon kommenterar i min! What goes around comes around.

Det är skrämmande vad många PP (pensionärspoäng) jag samlar nu för tiden. Går sällan och lägger mig efter kl 22 och just nu rullar Antikrundan på TV... Hahaha, snacka om påbörjad 30-års kris! Då har jag ändå drygt 3 år kvar så jag vågar inte tänka på hur det kommer att bli om denna utvecklingen håller i sig.
Men jag går med en känsla i magen av att befinna mig i ett mellanläge. Jag är nyss fyllda 27 år och inser att jag räknas som vuxen... Vad katten innebär det egentligen att bli just vuxen? Känner fortfarande mig så ung och vuxen är ett begrepp som skrämmer mig en aning. Inte en chans att jag kommer bli en tråkig typ och det känns som att man blir en tråkig typ när man är vuxen. Jag vill ha kvar det spontana, glada och roliga känslan och bejaka barnet i mig. Kan man kombinera detta med att ändå vara en acceptabel vuxen? Är det jag som ser för seriöst på ordet vuxen? Hur tänker du när du hör ordet och vad innebär det att vara vuxen för dig?

Så det var såhär det var...

Jag ber om ursäkt på förhand då jag tror bloggandet kan bli lidande ett tag framöver. Jag tampas med ganska tuffa biverkningar på min nya medicin (Valdoxan) och mår inte alls bra. Massor av ångest och jag känner mig rätt rejält nedstämd. Huvudet kryllar av underliga tankar och känslorna löper amok. Ena stunden kan det vara helt okej och i nästa stund kan allt kännas onödigt och jobbigt. Har verkligen fått en flashback på hur jag mådde för drygt ett år sen och åren innan dess. Jag kan ju säga att jag inte längtar tillbaka och jag ska jobba röven av mig för att detta som är nu ska gå över. Vet i alla fall varför nu till skillnad från hur det varit innan. Pratade med Isa idag och hon sa att det var typiska insättningssymptom och att jag skulle avvakta någon vecka och försöka härda ut. Hon sa också att detta är ett tecken på att medicinen gör något med mig vilket i sin tur kan betyda att den kommer göra det bättre för mig när jag väl är uppe i dos och mer van vid läkemedlet.
Fattar fortfarande inte varför jag har en antidepressiv medicin när det är sömnen som är problemet men tydligen så är det ju ganska vanligt att man har kombinerade användningsområden ibland. Valdoxan ska ju påverka produktionen av melatonin som, ni som läst tidigare vet nog redan, är kroppen egna sömnhormon och där igenom ska min sömn bli bättre. Just nu är jag väldigt tveksam till det hela men jag ska ge det en ärlig chans. 

Så, nu vet ni varför jag kanske inte bloggar varje dag eller uppdaterar sällan.

Biverkningar?

Jag har mått konstigt hela dagen idag... Vet inte om det är för att jag har en dålig dag eller om det kan vara en biverkning på Valdoxan som jag började med igår. Eller om det kan ha någon med höjningen av Concerta som gör att jag känner mig lite ur form? Hm, tål att tänkas på... Jag orkar verkligen inte med massa biverkningar igen. Har varit väldigt lättirriterad och smått grinig av och till. Diffus huvudvärk och lätt illamående imorse också. Hade det inte varit för att jag har P-stav så hade jag nog trott jag var gravid!

Det får vara som det vill med det där. Jag tänker i alla fall gå och lägga mig tidigt ikväll och hoppas på att morgondagen blir bättre och att jag kommer iväg till träningen som jag planerat.

Ja jag kommer inte på någon bra rubrik...

Jämt detta problem med att komma på en bra rubrik till sitt blogginlägg... Är det bara jag som har sån prestationsångest? Kanske lite fjantigt att klaga på en så oväsentlig sak med detta får väl bli dagens I-landsproblem... Bloggrubrik eller inte bloggrubrik. :)

Det har varit en tuff tid men ljusning är nu i sikte och jag börjar få tillbaka hoppet om att allt faktiskt bli bra igen. Mest ekonomiskt men också med måendet. Medicinproblemet löst också. Två veckor till sen blir det lite bättre och om ytterligare en månad så är jag helt tillbaka på banan rent ekonomiskt. Får se lite hur jag ska lägga upp återbetalningen till min moster också men hon har sagt att dom inte måste ha tillbaka dom så på en gång. Vi ska nog komma på något som funkar för båda.

Ska bli spännande och se hur den nya medicinen funkar. Jag har fått den för att den påverkar kroppens egna sömnhormon melatonin. Men tydligen så är det i huvudsak en antidepressiv medicin? Jaja, jag får lite på att min läkare vet vad han pysslar med.

Känner mig lite lat då jag inte har tränat på ett par dagar. Har känt mig frusen och snorig så jag har valt att ta det lugnt. Nästa vecka blir det nya tag. Sen är det ju faktiskt träning imorgon. Jag älskar den instruktören/ledaren vi har på detta passet. Hon är alltid så pigg, glad, trevlig och väldigt rolig. Minns henne från min senaste träningsperiod och det var kul att träffa henne igen förra veckan. Hon kände igen mig sa hon. Friskis & Svettis är ett suveränt ställe att träna på måste jag bara säga! Man kan välja på så mycket olika saker och priserna är klart vettiga. Jag menar till och med jag har råd att träna där och det säger ju en del.

Var är kommentarerna någonstans? Jag som blir så glad om någon skulle skriva en!! Visst ser jag att det är folk inne på bloggen via min besöksräknare men jag vill ju höra ifrån er läsare. Kom med synpunkter och förslag. Säg om något varit bra eller om någonting varit mindre bra... Denna bloggen är lika mycket till för er läsare som för mig. Jag har massor att skriva om och så men allt är kanske inte så kul för er att läsa... Så snälla, kommentera!

Seg start...

Blev väckt av telefonen i morse. Dagens I-landsproblem! Först tänkte jag hela världens fula ord men sen såg jag att klockan redan hunnit bli 8.50 så det var ju dags att börja vakna. Jag försöker hålla en vettig dygnsrytm även om jag inte jobbar eller har andra saker som kräver att jag ska gå upp tidigt.
Nu sitter jag lagom morgon-yr och illamående. Hoppas det blir bättre nu med den nya medicinen jag ska testa. Valdoxan heter den. Vet inget om den direkt utom det som står i Fass... Så har du någon info om dem så hör gärna av dig...

Ska upp en sväng till grannen nu. Sen ska jag träffa två vänner och ikväll blir det träning. Måste piggna till lite och så först för just nu skulle det varit rent omöjligt. Är ett riktigt murmeldjur på förmiddagarna innan jag fått en bra stund på mig att vakna till...

Varför ska det vara så svårt?

Ämnet relationer är då sannerligen ett kapitel för sig. Inte bara kärleksförhållande utan alla andra relationer också. Det kan vara en släkting, en främling, en vän... Ja till allt och alla helt enkelt. Eller det är kanske inte är så för "vanliga" människor? Jag har svårt att tro det, tror att relationer är ett universellt problem. Vem har inte bråkat med sin mamma eller pappa? Vem har inte hamnat i en konflikt med en vän? Vem har inte stört sig på en främling på stan någon gång? Tror även att positiva saker kan orsaka problem i relationer. Låter kanske lite konstigt men tänk efter lite mer så tror jag även att du förstår vad jag menar. Är en relation bara bra så börjar ju i alla fall jag undra hur och när problemen dyker upp. För alltid ska det ju vara något... :)

Var hos min läkare idag. Lite medicinändringar som jag hoppas ska vara till det bättre. Är mest nervös över sömnen. Ska testa en ny medicin som innehåller kroppens egna sömn hormon melatonin. Det är ju underbart om det funkar. Jag kommer ha kvar mina ordinarie sömnmediciner till en början och det gör att jag ändå känner mig trygg. Min Concerta blev höjd så nu kommer hela den biten också bli bättre. Nu kanske jag kan börja få saker gjorda igen och komma igång lite bättre på förmiddagarna.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer just nu. Ska äta och titta lite på TV innan jag ska iväg på ett möte. Kan behöva det. Dagen har varit en ren bergochdalbana. Upp, sen ner, sen upp, sen ner... Men jag har en känsla av att kvällen kommer bli mycket bättre.

Skriver kanske en rad sen ikväll...

Gud så trött man kan vara...

Börjar med en liten rättelse. Det var i torsdags jag var på Yoga och inte i fredags som jag skrev igår.

Idag var det dags för ett nytt träningspass - Jympa Bas. Det gick långt över förväntan! Jag orkade det mesta och blev inte alls så svettig som jag trodde jag skulle bli. Nästa gång ska jag försöka pressa mig lite till och tänja på mina gränser. Armarna var det svagaste idag och jag orkade inte göra fullt så många armhävningar som jag ville. Benen blev lite möra också men jag är klart nöjd med min prestation... Nu blir det en dags vila sen på det igen.

Hade velat gå på Yoga imorgon men den börjar redan kl 9 och jag känner att jag måste få sova ut lite. Det tar ju sin lilla stund att ta sig dit också med bussar och allt. Jag är inte van vid att ställa klockan och behöva kliva upp. Bara för det så betyder det inte att jag sover hela dagarna utan jag brukar vakna runt 9 och sen ligga och dra mig en stund.

Nu är jag grymt trött och tänkte stänga butiken tidigt. Du vet jag samlar PP (pensionärspoäng) genom att lägga mig runt 21-tiden... Och ärligt talat så brukar det bli tidigare än så vissa kvällar. Är man trött så är man ju, det finns inte så mycket att göra åt saken. Vet om att jag har ett stort sömnbehov då jag behöver minst 9 timmar för att orka med en hel dag sen. Helst runt 11 timmar om jag får bestämma.

Lyxfällan kallar på min uppmärksamhet nu så jag säger tack och hej för idag!

Så har ännu en dag gått för att aldrig återvända

Det blev Yoga i fredags. Snacka om att vara otränad!! Nu måste jag ta tag i detta och se till att förbättra kondition och rörlighet. Imorgon bitti blir det nytt pass. Då blir det Jympa Bas... Då lär jag få ännu ett formbesked då det blir mer fysiskt pass. Men jag ska fixa det, jag ska definitivt ge mitt bästa. Mer än så kan jag inte göra.

Idag har det varit en himla blandning på känslorna. Det har varit både bra och jobbigt. Mycket har ju att göra med P och hurvida jag ska få tillbaka mina pengar. Önskar att jag bara kunde bli arg på honom men det är så svårt. Jag är inte sån som person. Jag är mer förlåtande och förstående i min natur. Men han testar verkligen mitt tålamod. Snart orkar jag inte längre. Har inga pengar kvar denna månaden och maten är snart slut. Vet inte hur jag ska ha råd med kattsand och kattmat till Nelson.
Något positivt som kommit ur denna situationen är att jag verkligen får se vilka vänner som är äkta vänner och vilka som sviker. Jag tackar er alla som finns där och stöttar mig. Ni betyder så mycket och ni vet vilka ni är! Tro aldrig att jag tar er för givet eller att jag förutsätter att ni ska finnas där. Positivt menat.

Det kommer bli en tidig kväll idag eftersom det inte blev så mycket sömn i natt. Paula kom förbi igår och bjöd på pizza och sen stack vi till Grängesbergsgatan och partajade lite. Tur man har kontakter så man kommer in gratis! Annars hade jag aldrig kunnat gå ut... Det blev lugnt men ändå roligt. Kom hem strax innan fyra.
För att inte vända på dygnet så klev jag ändå upp vid tolv och har varit igång hela dagen. Jag är inte en av dom som kan lägga mig och sova mitt på dagen...

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och titta lite på TV, mysa med Nelson och slappa innan jag ska gå och lägga mig. Klockan ringer redan 8 imorgon... Passet börjar klockan tio så jag får ju ge mig en ärlig chans att hinna vakna innan plus att det tar en stund med bussen dit också.

Tack för idag! Om du vill göra mig glad så vet du vad du ska göra... :) Ja just det; kommentera... :D

Yoga eller inte yoga?

Fick tummen loss idag och skaffade det där träningskortet på Friskis&Svettis. Grymt nöjd med mig själv att det blev gjort. Nu återstår det bara att se hur mycket jag kommer iväg under denna månaden... Jag vill ju verkligen komma igång men sen vet jag att jag kan vara väldigt lat ibland. Som idag till exempel. Bokade in mig på ett pass Yoga ikväll men nu sitter jag här och förhandlar med mig själv om jag ska gå på det eller stanna hemma. Det är samma sak varje gång... :) För mig handlar det mest om att få tummen ur och bara göra det. Jag vet ju hur nöjd jag kommer att bli med mig själv om jag gör det. Kommer hem ganska sent i och för sig. Men det är bara bra träning för mig i att inte kasta mig i säng klockan nio varje kväll.
Fast en kompis skulle kanske komma förbi idag men frågan är om jag ska stanna hemma och chansa på att han kommer? Hm, dagens I-landsproblem!! Vet ju hur han kan vara så det är en stor chans att han inte dyker upp alls. Men sen vet jag att jag kommer bli besviken om han hör av sig och jag sitter på bussen på väg till träningen. Ibland är det drygt med beslutsångest. Jag vill heller inte jaga honom genom att ringa igen och kolla läget. Har ringt tillräckligt många gånger idag...
Får väl sitta och slappa en stund och sen bestämma mig för hur jag ska göra ikväll.

Annars har dagen varit bra såhär långt och jag hoppas på en minst lika trevlig eftermiddag och kväll. Det är ju säsongspremiär för Lyxfällan klockan 21.00 och jag vill gärna se det... Antingen så stannar jag hemma från träningen idag och tittar på det eller så ser jag reprisen i helgen. Kanske lika bra att vänta så jag har något att se på TV till helgen. Tycker det går mest skit dagtid på helgerna.

Nu ska jag leta upp en besöksräknare och lägga upp den för det orkade jag inte igår... Ska bli intressant och se hur många som kommer läsa. Ärligt talat så spelar det ganska stor roll för mig. Om ingen läser så kan jag lika gärna köpa en dagbok och skriva i den. Och åter igen... Läser du så snälla, snälla kommentera! Kommer bli så himla glad om du tar dig tid och bara skriva några ord. Blir ganska svårt att utveckla bloggen annars.

Jag är tillbaka i bloggvärlden... :D

Nu har jag suttit en bra stund och pillat med designen på min nya blogg. Det var en vän till mig som frågade om jag slutat blogga... Hon fick mig att tänka efter och jag blev plötsligt sugen på att börja igen. Nu är det bra länge sedan sist och jag satte planen i verket på en gång.

Om någon vet hur jag gör för att centrera min bloggrubrik så är jag ytterst tacksam om du skriver hur jag rättar till det. Jag vet att det ser störigt ut men sidan är under uppdatering så det kommer säkert förändas hit och dit nu i början... Hoppas ni kan ha överseende med detta!

Nu sitter jag tok-trött framför TV:n och funderar på att gå och lägga mig tidigt. Imorgon är en ny dag med nya äventyr och andra galna upptåg. Just nu kan vad som helst hända känns det som! Inte bara negativt utan även lite spännande. Det enda jag vet är att jag ska masa mig iväg och skaffa träningskort och busskort. Resten vilar i ödets händer och det är så jag oftast trivs med att ha det. Även jag är föränderlig och sällan den samme under längre perioder.

Funderar lite också på vad jag ska skriva om så kom gärna med tips och förslag på vad du skulle vilja läsa om i min blogg. Jag blir galet glad för en kommentar då och då också så det får du gärna lämna en. Annars vet jag ju inte om någon ens läser och då känns det ju ganska meningslöst...

Nej nu ska jag bara hitta en bloggbesöksräknare och sedan ska jag krypa upp i soffan, gosa med Nelson, äta chips och dricka Pepsi!

Tack för ännu en dag i livet... :)