Ja, nu var det ett tag sen igen...

Ber om ursäkt för mitt blogg-uppehåll. Ska försöka bättra mig men jag är inte heller mer än människa och även jag har mina fel och brister.

Den senaste veckan har det väl egentligen inte hänt så mycket. Jag har varit en hel del uppe hos Linda och hjälpt henne med sin psykologi-kurs. Alltid roligt när man kan hjälpa till! Hoppas nu bara resultatet blir så bra som vi vill... Eller så bra som jag vill ska jag nog säga. Måste jobba på min prestationsångest. Speciellt sen när jag själv ska börja plugga igen. Då funkar det inte med hjärnsläpp titt som tätt eller ha den där typiska känslan av att inte orka.

Träningen har det också varit lite sisådär med. Till mitt försvar så har jag varit fysiskt sjuk en hel del i alla fall denna veckan med 3 st migränanfall på 4 dagar. Kul med såna biverkningar... Men nu har det tack och lov varit lugnt ett  par dagar så det var förhoppningsvis bara övergående.
Var i alla fall så pass duktig att jag kom iväg och löste årskort på gymmet. 10 poäng till mig... :) Tack underbara moster och Inge för att ni ställer upp och hjälper mig med utlägget! Har lite svårt att förstå hur Försäkringskassan tänker i detta fallet. Dom beviljar det utan problem men man måste lägga ut själv först och hur ska man ha råd med det när man bara har aktivitetsersättning? Jag menar så fett med pengar har man ju inte.

Skäms lite för att jag inte kommer delta i Earth Hour ikväll... Är för beroende av min älskade TV. Men jag kan ju kanske göra en halvhjärtad insats och stänga ljuset i taket och datorn? Så har jag i alla fall gjort lite skillnad? Hm, det är visst sådär med moralen och samvetet verkar vara på semester... Har drygt en timme på mig innan jag måste ha bestämt mig. Men som sagt så lutar det åt att TV:n får vara på men resten släcks ner. Det gäller ju bara en timme... Fan att det ska vara så bra på TV just under denna magiska timme... Kan inte komma på att det brukar vara just åt detta hållet förr. Brukar ju bara vara skit på TV på helgerna. Dagens I-landsproblem... För bra TV-program. Men jag vill verkligen se "Är du smartare än en 5:e klassare?"

Och ni! Glöm inte att ställa om klockan i natt! Klockan 02.00 ska ni ställa fram den till 03.00...

Man kanske skulle bikta sig?

Jag önskar att jag hade någon som jag kunde dela med mig av alla mina mörka hemligheter. För det finns saker som ingen annan vet om mig än jag själv. Tänk vad skönt att ha någon som man kan berätta allt för utan att dom dömer en. Någon som bara lyssnar och inte berättar det vidare. Vill inte gå och bära på allt detta längre. Måste få ut det och sätta ord på allt. Är bara så rädd för konsekvenserna det kan få om det skulle komma i "fel händer"... Hade jag berättat för någon skulle jag nog vara supernojig över att den personen skulle berätta för någon annan som i sin tur råkar säga det till ytterligare personer. Vet att jag är lite paranoid men det är ju också en del av min sjukdom. Man behöver i och för sig inte vara sjuk för att vara paranoid men som schizofren är det bara mer och vanligare för mig. Jag tror ju också det är mina psykoser som fått mig att göra dom saker jag önskar att jag kunde dela med mig av. För att kunna göra en del av dom sakerna jag gjort måste man nog fan vara sjuk i huvudet. En klen tröst är ju i alla fall att jag ångrar mig nu bakefter. Men ibland så kan jag nästan känna att jag inte alls ångrar mig. Är det för att jag är sjuk eller inbillar jag mig mer att det är för att jag är sjuk? Hur kan jag egentligen veta vad som är jag och vad som är min sjukdom? Vad är det äkta jag och vad är jag på grund av att jag är sjuk?

Nej nu ska jag försöka släppa det för idag och titta lite på TV. Det är ju premiär för den svenska versionen av "Är du smartare än en femteklassare?" Sjukt kul program... :) Men jag gillar ju program där man får testa sin allmänbildning. Det brukar gå ganska bra så jag kan ju inte vara helt pantad!
Tack och godnatt!

En dag i sorg och saknad...

Som jag saknar min älskade mamma idag... Önskar så att hon fortfarande fanns bland oss. Önskar så att jag kunde lyfta luren, ringa och säga att jag kommer och hälsar på idag. Men det går ju inte. Jag kan verkligen inte förstå att hon är borta. Borta från alltid. Kommer aldrig mer att få höra hennes röst. Kommer aldrig mer få se henne i ögonen och säga att jag älskar henne. Kommer aldrig mer få en chans att säga att jag förlåter henne för allt. Jag hoppas hon kan höra mina tankar och att hon är med mig då och då som en ängel. Någonstans där inne tror jag hon är det.

Jaha, då var det helg igen. Lika tråkigt som förra veckan. Sitter här ensam och tittar på TV i brist på annat. Det hade verkligen varit kul att hitta på något men ingen verkar ha tid eller lust.
Hur skaffar man sig nya vänner, fler vänner? Jag har då verkligen ingen aning. För det är ju inte som när man var liten och pratade med alla som var på lekplatsen. Hatar att känna mig ensam. Hatar att inte ha något att göra.

Vilket tråkigt väder...

Var tog solen vägen? Den har ju varit framme nu i ett par dagar... Måtte vädernissarna har rätt så det blir fint till helgen. Dom har ju haft fel för men jag hoppas det var detta regnet som skulle dra förbi snabbt. Har ju ingen större lust att ge mig ut... Men ska på Yoga ikväll så det är bara att leta upp mitt paraply och se glad ut. Skönt är i alla fall att det inte blåser lika mycket som det gjort dom sista 2 dagarna.

Vet att jag varit dålig på att blogga den senaste veckan men jag har inte haft några direkta uppslag att skriva om så det har fått falla undan. Har varit mäkta trött också och lagt mig syndigt tidigt.

Vaknade tidigt imorse och var först lite grinig över det men när dom börjar borra i lägenheten ovanför så tackar jag gudarna att det inte var det som väckte mig. Hade så varit fallet vet jag inte om jag låtit hantverkarna leva... :) Tydligen så är det okej att börja borra innan klockan slagit 8 på morgonen... Dagens I-landsproblem är således hantverkare som gör oljud tidigt på morgonen!

Nu är det snart dags att gå till bussen men borde försöka äta något innan. Men dom säger att man gärna ska vara lite hungrig när man gör yoga. Har lite ravioli i kylen så jag kan ju värma det lite snabbt när jag kommer hem istället... Kommer vara snortrött när jag kommer hem dock så det blir nog sova på en gång. Äta kan jag göra imorgon. Speciellt eftersom det är pengadags imorgon. Det kunde inte kommit lägligare!

Imorgon kommer nog bli en ganska stressig dag. Ska hjälpa Linda med sin psykologikurs, hämta mediciner, vaccinera Nelson och helst hinna handla också. Skulle behöva ta mig till Willys men jag har ju ingen bil och är inte så sugen på att ta bussen fram och tillbaka. Kanske kan fråga om Kim kan köra.. Får höra med honom och se vad han säger. Hade varit skönt att slippa bära massa kassar och för en gångs skull åka bil och inte buss.

Jag tror det börjar lätta lite med måendet igen. Har inte mått lika dåligt dom senaste dagarna. Håll en tumme för att det är över nu. Ska i och för sig höja dosen snart men det brukar inte öka insättningssymptomen direkt. Inte vad jag vet i alla fall. Tyvärr kan ju även jag ha fel ibland men jag hoppas att jag inte har det.

Dessa långa tråkiga helger...

Jag har då aldrig varit ett stort fan av helger. Tycker mest dom medför massor av prestationskrav och höga förväntningar. Mina helger ser likadana ut som veckorna. Måndag som lördag, spelar ingen roll. Kanske är det just därför som jag inte tycker dom är så roliga. Det händer inget mer än att det bara visas skit på TV och folk ligger bakfulla efter en hård natts festande. Jag är mycket sällan ute och festar och tycker inte det är särskillt roligt heller. Då sitter jag hellre hemma och äter något gott, ser på en film och umgås hemma med en kompis... Vem vet jag kanske också lär mig uppskatta helgerna sen när jag ska börja plugga igen. Vi får väl se...

Nelson har världens ryck och springer runt och jagar sin egen svans. Undrar hur det hade varit att vara katt? De flesta djuren verkar ha ett mycket mer bekymmersfritt liv och dom gör lite mer vad som faller dom in. Hundar som mest ligger och sover och blir helt tokiga när dom ska ut och gå... Hade livet inte varit mycket enklare att leva om det såg ut så även för oss människor? Vi lever våra liv fullt av krav och måsten. Tycker vi har tappat hela meningen med livet och att vi njuter alldeles för lite. Det är jobb och familj som gäller och har man en stund över så sover man gärna bort den.
Nu är mitt liv visserligen väldigt tråkigt och ointressant av lite ovanligare anledningar men jag vill ju få ut så mycket mer än det jag får. Många gånger är det ekonomin som gör det svårt att få ut mer av livet men sen har jag ju mina mentala begränsningar som gör sig påminda ibland. Kom inte och tro att det är en barnlek att leva med ADHD och schizofreni för det kan jag tala om för dig att det inte är. Att jämt få vara på sin vakt och undvika miljöer eller situationer som kan vara "farliga" för mig tar enormt på krafterna och gör mig ibland väldigt begränsad. Men jag måste ta vara på mig själv och försöka leva så symptomfri som möjligt. I resten av mitt liv kommer jag vara tvungen att ta mediciner för att ens ha en chans att kunna leva normalt.

Borde verkligen ta mig i kragen och få saker gjorda här hemma. Disken växer sig allt större och snart möglar väl skiten också. Det är ju bara så urbota dödstrist att städa... Tur att min lägenhet inte är så stor så det går ofta snabbt att städa när jag väl får det gjort. Kan ingen med lite mer städmani smitta av sig lite på mig? Jag har massor av saker att sortera och organisera nu sen jag flyttade hem igen från Finjagården. Men P har ju fortfarande saker kvar här och har rört runt på många saker så jag vet inte var hälften av det är nu. Jag hatar att ha röra i garderober och skåp men just nu är det för mycket att göra för att jag ska orka ta tag i det. Blir helt matt av att bara tänka på det. Skulle verkligen behöva mer förvaring här hemma! Just nu har jag bara två halva bokhyllor som nu dränks av allt möjligt. Har ingen ordning alls på mina saker. Ska jag nu söka skola så måste jag jaga rätt på mina betygsdokument som jag tror ligger i en låda i källaren. Källaren är ytterligare ett ställe jag skulle behöva rensa ut och organisera bättre. Ska nog be grannen om hjälp med det. Jag har lovat att hjälpa henne så då kanske hon kan hjälpa mig!

Nej nu är det nog slutpladdrat för mig för idag. Kommer inte på så mycket mer att skriva om. Hoppas ni haft en trevlig läsning och återigen så skulle jag bli superglad för lite kommentarer. Och har du själv en blogg så får du gärna skriva din bloggadress så kan jag läsa din också!

Även en diamant har sina repor...

Jag kom att tänka på en sak nu ikväll. Vill ju så gärna ha kommentarer i min blogg men jag kommenterar sällan andras bloggar. Ska absolut skärpa mig där och börja kommentera så kanske någon kommenterar i min! What goes around comes around.

Det är skrämmande vad många PP (pensionärspoäng) jag samlar nu för tiden. Går sällan och lägger mig efter kl 22 och just nu rullar Antikrundan på TV... Hahaha, snacka om påbörjad 30-års kris! Då har jag ändå drygt 3 år kvar så jag vågar inte tänka på hur det kommer att bli om denna utvecklingen håller i sig.
Men jag går med en känsla i magen av att befinna mig i ett mellanläge. Jag är nyss fyllda 27 år och inser att jag räknas som vuxen... Vad katten innebär det egentligen att bli just vuxen? Känner fortfarande mig så ung och vuxen är ett begrepp som skrämmer mig en aning. Inte en chans att jag kommer bli en tråkig typ och det känns som att man blir en tråkig typ när man är vuxen. Jag vill ha kvar det spontana, glada och roliga känslan och bejaka barnet i mig. Kan man kombinera detta med att ändå vara en acceptabel vuxen? Är det jag som ser för seriöst på ordet vuxen? Hur tänker du när du hör ordet och vad innebär det att vara vuxen för dig?

Så det var såhär det var...

Jag ber om ursäkt på förhand då jag tror bloggandet kan bli lidande ett tag framöver. Jag tampas med ganska tuffa biverkningar på min nya medicin (Valdoxan) och mår inte alls bra. Massor av ångest och jag känner mig rätt rejält nedstämd. Huvudet kryllar av underliga tankar och känslorna löper amok. Ena stunden kan det vara helt okej och i nästa stund kan allt kännas onödigt och jobbigt. Har verkligen fått en flashback på hur jag mådde för drygt ett år sen och åren innan dess. Jag kan ju säga att jag inte längtar tillbaka och jag ska jobba röven av mig för att detta som är nu ska gå över. Vet i alla fall varför nu till skillnad från hur det varit innan. Pratade med Isa idag och hon sa att det var typiska insättningssymptom och att jag skulle avvakta någon vecka och försöka härda ut. Hon sa också att detta är ett tecken på att medicinen gör något med mig vilket i sin tur kan betyda att den kommer göra det bättre för mig när jag väl är uppe i dos och mer van vid läkemedlet.
Fattar fortfarande inte varför jag har en antidepressiv medicin när det är sömnen som är problemet men tydligen så är det ju ganska vanligt att man har kombinerade användningsområden ibland. Valdoxan ska ju påverka produktionen av melatonin som, ni som läst tidigare vet nog redan, är kroppen egna sömnhormon och där igenom ska min sömn bli bättre. Just nu är jag väldigt tveksam till det hela men jag ska ge det en ärlig chans. 

Så, nu vet ni varför jag kanske inte bloggar varje dag eller uppdaterar sällan.

Biverkningar?

Jag har mått konstigt hela dagen idag... Vet inte om det är för att jag har en dålig dag eller om det kan vara en biverkning på Valdoxan som jag började med igår. Eller om det kan ha någon med höjningen av Concerta som gör att jag känner mig lite ur form? Hm, tål att tänkas på... Jag orkar verkligen inte med massa biverkningar igen. Har varit väldigt lättirriterad och smått grinig av och till. Diffus huvudvärk och lätt illamående imorse också. Hade det inte varit för att jag har P-stav så hade jag nog trott jag var gravid!

Det får vara som det vill med det där. Jag tänker i alla fall gå och lägga mig tidigt ikväll och hoppas på att morgondagen blir bättre och att jag kommer iväg till träningen som jag planerat.

Ja jag kommer inte på någon bra rubrik...

Jämt detta problem med att komma på en bra rubrik till sitt blogginlägg... Är det bara jag som har sån prestationsångest? Kanske lite fjantigt att klaga på en så oväsentlig sak med detta får väl bli dagens I-landsproblem... Bloggrubrik eller inte bloggrubrik. :)

Det har varit en tuff tid men ljusning är nu i sikte och jag börjar få tillbaka hoppet om att allt faktiskt bli bra igen. Mest ekonomiskt men också med måendet. Medicinproblemet löst också. Två veckor till sen blir det lite bättre och om ytterligare en månad så är jag helt tillbaka på banan rent ekonomiskt. Får se lite hur jag ska lägga upp återbetalningen till min moster också men hon har sagt att dom inte måste ha tillbaka dom så på en gång. Vi ska nog komma på något som funkar för båda.

Ska bli spännande och se hur den nya medicinen funkar. Jag har fått den för att den påverkar kroppens egna sömnhormon melatonin. Men tydligen så är det i huvudsak en antidepressiv medicin? Jaja, jag får lite på att min läkare vet vad han pysslar med.

Känner mig lite lat då jag inte har tränat på ett par dagar. Har känt mig frusen och snorig så jag har valt att ta det lugnt. Nästa vecka blir det nya tag. Sen är det ju faktiskt träning imorgon. Jag älskar den instruktören/ledaren vi har på detta passet. Hon är alltid så pigg, glad, trevlig och väldigt rolig. Minns henne från min senaste träningsperiod och det var kul att träffa henne igen förra veckan. Hon kände igen mig sa hon. Friskis & Svettis är ett suveränt ställe att träna på måste jag bara säga! Man kan välja på så mycket olika saker och priserna är klart vettiga. Jag menar till och med jag har råd att träna där och det säger ju en del.

Var är kommentarerna någonstans? Jag som blir så glad om någon skulle skriva en!! Visst ser jag att det är folk inne på bloggen via min besöksräknare men jag vill ju höra ifrån er läsare. Kom med synpunkter och förslag. Säg om något varit bra eller om någonting varit mindre bra... Denna bloggen är lika mycket till för er läsare som för mig. Jag har massor att skriva om och så men allt är kanske inte så kul för er att läsa... Så snälla, kommentera!

Seg start...

Blev väckt av telefonen i morse. Dagens I-landsproblem! Först tänkte jag hela världens fula ord men sen såg jag att klockan redan hunnit bli 8.50 så det var ju dags att börja vakna. Jag försöker hålla en vettig dygnsrytm även om jag inte jobbar eller har andra saker som kräver att jag ska gå upp tidigt.
Nu sitter jag lagom morgon-yr och illamående. Hoppas det blir bättre nu med den nya medicinen jag ska testa. Valdoxan heter den. Vet inget om den direkt utom det som står i Fass... Så har du någon info om dem så hör gärna av dig...

Ska upp en sväng till grannen nu. Sen ska jag träffa två vänner och ikväll blir det träning. Måste piggna till lite och så först för just nu skulle det varit rent omöjligt. Är ett riktigt murmeldjur på förmiddagarna innan jag fått en bra stund på mig att vakna till...

Varför ska det vara så svårt?

Ämnet relationer är då sannerligen ett kapitel för sig. Inte bara kärleksförhållande utan alla andra relationer också. Det kan vara en släkting, en främling, en vän... Ja till allt och alla helt enkelt. Eller det är kanske inte är så för "vanliga" människor? Jag har svårt att tro det, tror att relationer är ett universellt problem. Vem har inte bråkat med sin mamma eller pappa? Vem har inte hamnat i en konflikt med en vän? Vem har inte stört sig på en främling på stan någon gång? Tror även att positiva saker kan orsaka problem i relationer. Låter kanske lite konstigt men tänk efter lite mer så tror jag även att du förstår vad jag menar. Är en relation bara bra så börjar ju i alla fall jag undra hur och när problemen dyker upp. För alltid ska det ju vara något... :)

Var hos min läkare idag. Lite medicinändringar som jag hoppas ska vara till det bättre. Är mest nervös över sömnen. Ska testa en ny medicin som innehåller kroppens egna sömn hormon melatonin. Det är ju underbart om det funkar. Jag kommer ha kvar mina ordinarie sömnmediciner till en början och det gör att jag ändå känner mig trygg. Min Concerta blev höjd så nu kommer hela den biten också bli bättre. Nu kanske jag kan börja få saker gjorda igen och komma igång lite bättre på förmiddagarna.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer just nu. Ska äta och titta lite på TV innan jag ska iväg på ett möte. Kan behöva det. Dagen har varit en ren bergochdalbana. Upp, sen ner, sen upp, sen ner... Men jag har en känsla av att kvällen kommer bli mycket bättre.

Skriver kanske en rad sen ikväll...