Jag kom att tänka på en sak nu ikväll. Vill ju så gärna ha kommentarer i min blogg men jag kommenterar sällan andras bloggar. Ska absolut skärpa mig där och börja kommentera så kanske någon kommenterar i min! What goes around comes around.
Det är skrämmande vad många PP (pensionärspoäng) jag samlar nu för tiden. Går sällan och lägger mig efter kl 22 och just nu rullar Antikrundan på TV... Hahaha, snacka om påbörjad 30-års kris! Då har jag ändå drygt 3 år kvar så jag vågar inte tänka på hur det kommer att bli om denna utvecklingen håller i sig.
Men jag går med en känsla i magen av att befinna mig i ett mellanläge. Jag är nyss fyllda 27 år och inser att jag räknas som vuxen... Vad katten innebär det egentligen att bli just vuxen? Känner fortfarande mig så ung och vuxen är ett begrepp som skrämmer mig en aning. Inte en chans att jag kommer bli en tråkig typ och det känns som att man blir en tråkig typ när man är vuxen. Jag vill ha kvar det spontana, glada och roliga känslan och bejaka barnet i mig. Kan man kombinera detta med att ändå vara en acceptabel vuxen? Är det jag som ser för seriöst på ordet vuxen? Hur tänker du när du hör ordet och vad innebär det att vara vuxen för dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar