Ännu en seg morgon...

Varför ska det vara så svårt att vakna på morgonen? Det är inte så att jag ligger och sover halva dagen utan jag kommer ju upp i vettig tid, till största del på grund av Nike. Nu har jag ju en anledning att kliva upp. Men attans vad det kan vara segt ändå. Kanske för att det är så jäkla skönt att sova. Det tycker jag i alla fall men jag tror också att dom flesta håller med mig där. Sen kan jag inte ens tänka mig hur mycket jobbigare det hade varit om jag inte haft min Concerta på morgonen... Hahaha, jag hade nog varit ett murmeldjur tills långt in på eftermiddagen och hade blivit sjukt jobbig och otrevlig. Så var jag innan jag började medicinera min ADHD. Minns att det var många som påpekade en hel del situationer där jag verkligen förändrats och kunde hantera så himla mycket bättre. Även om jag just för tillfället är väldigt bitter på att behöva medicinera så är jag galet tacksam att jag har dom. Utan dom hade jag aldrig överlevt. Eller så hade jag suttit inspärrad på rättspsyk eller PIVA.Jag vill aldrig mer ha en psykos och jag kämpar som en galning för att slippa bli sjuk. Schizofreni är svårt att leva med då man inte ens vet om man blir sjuk igen eller när man blir sjuk igen.

Idag skiner solen igen och jag hoppas att det håller i sig så man kan gå ut på långpromenader med vovven. Är tacksam över alla grönområden som ligger i närheten för då blir det ju mycket mysigare att ge sig ut och gå. Det ligger många fina hundrastgårdar här också om man vill träffa mer hundar och hundägare.
Har sökt Busiga Hunden för att kolla när dom planerar att dra igång en ny valpkurs men dom har varken svarat i telefon eller på mail. Blir lite besviken. Varför sätta upp massor med lappar men sen inte ta emot förfrågningar från folk som vill gå deras kurser. Funderar nästan på att vända mig till Malmö Brukshundsklubb istället men det blir ju betydligt svårare att ta sig dit. Busiga Hunden håller sina kurser här på Lorensborg så det hade ju verkligen varit smidigare. Men men... Det får bli dagens I-landsproblem!

Har pratat med min läkare nu...

Det var väl inte så lyckat direkt... Måste öka mediciner vilket känns jättejobbigt. Tyvärr har jag inget val om jag inte vill bli sjuk. Hatar verkligen att vara beroende av mediciner. Sen så var mina leverprover inte bra så nu blir det ny provtagning om 6 veckor och sen utvärdera då igen. Känns som att allt går emot mig för tillfället. Jag önskar att det bara kunde få vara bra... Det finns så mycket jag skulle vilja göra men det kommer alltid något mellan. Är det inte ekonomiska problem så är det att jag knappt har några vänner. Hur bär man sig åt för att hitta nya? Just nu har jag bara typ 3 vänner varav en bor en bra bit upp i landet så henne kan man inte bara ringa och fråga om hon vill hitta på något. Ska man gå runt med en skylt på magen där det står "Vänner sökes"? Är det jag som är korkad eller är det svårt att skaffa nya vänner? *suck* Känner mig så ensam ibland. Missförstå mig inte nu, jag älskar mina vänner jag har och vill absolut inte förlora dom. Jag är en väldigt social person och vill gärna ha folk runt mig hela tiden och har man inte så många vänner att umgås med kan det bli lite tomt ibland. Vill ju inte heller kväva dom jag har. Dagens I-landsproblem kanske? Nej nu ska jag inte grubbla ihjäl mig på det. Får försöka ha tilltro till att det blir bättre...

Mina djur är mitt allt

Som jag skrev om sist så är jag lite orolig för att bli sjuk igen. Känner igen många av mina tidiga tecken men dom har jag haft innan också utan att jag insjuknat. Så snälla håll en tumme för mig och be för mig att jag ska slippa en psykos... Jag har inte råd att bli sjuk... Och jag vill inte behöva omplacera mina djur! Har redan otroligt dåligt samvete för att jag skaffade Nelson och Nike. Men jag kämpar för att mina diagnoser inte ska hindra mig från att leva ett värdigt och roligt liv. Tänker inte sitta som en fånge i mitt eget hem och bara stirra på väggarna vilket med största sannolikhet kommer ske om jag inte får sällskapet som djuren ger. Ni är säkert många som vet vad jag menar. Djur är en enorm terapi och det betyder så mycket att ha något att vakna upp till... Att ha någon där att klappa på och busa med. Någon som kommer fram till en och vill kela, någon att hålla om när man är ledsen...
Nu är det i alla fall snart måndag och då ska jag träffa min sjuksköterska och prata med henne. Troligtvis får jag kontakta min läkare också men det skrev jag nog sist också.

Vill passa på att säga ett superstort tack till mina få men nära vänner. Ni ger mig ett stort stöd och ni ger mig hopp om att även jag kan leva ett bra liv. Tack för att ni lyssnar på mig när jag mår dåligt och tack för att ni även delar min glädje!

Idag var det riktigt segt att komma upp. Hade gärna legat kvar en stund extra idag... Det var ju valborg igår men jag gjorde inget speciellt utan Ema kom hit en liten stund. Vi satt och kollade lite på TV sen kröp jag till sängs vid 22-tiden. Skyller på att jag håller på att bli gammal. Hahahaha... Nej men jag trivs bättre med att lägga mig ganska tidigt och sen komma upp i vettig tid på morgonen. Har ju också ett stort sömnbehov som gör att jag helst sover runt 9 timmar per natt.

Hoppas på att det ska ske ett mirakel som gör att jag klarar mig ekonomiskt denna månaden. Blir till att leva snålt och lägga det mesta på djuren. Tycker det är sorgligt att så många har problem med sin ekonomi och det visar ju bara på hur sjukt samhället är. Ingen ska behöva leva i fattigdom och misär... Nu har jag ju tur som har min sjukskrivning till 2012 men sen vet jag inte vad som händer. Förhoppningsvis blir det förlängt i 2 år till efter det. Känner mig inte redo att börja jobba/praktisera just nu och jag ska kolla upp hur pass mycket jag kan plugga och ändå behålla min aktivitetsersättning. Mitt drömmål är ju att gå klart gymnasiet och sen söka högskola för att så småningom bli sexolog...

Nu ska jag dra upp persiennerna och göra mig en kopp kaffe! Tack alla ni som läser!