Oj vad längesen det var nu...

Nästan 2 veckor... Jag får skylla på att det varit kaos på en hel del fronter och min uppmärksamhet har behövts på annat håll. Hoppas ni kan ha överseende med detta och jag ska som jag sagt innan försöka skärpa mig och blogga mer. Om ni nu är intresserade av att läsa? Det är i alla fall kul att jag haft drygt 500 besökare sen jag började.

De gångna veckorna har varit omskakande och tuffa. En mycket nära vän har råkat ut för en del mycket otrevliga saker. Vad som hänt kommer jag inte att skriva om av respekt för hennes integritet. Det är min sak att hänga ut hennes liv i min blogg. Hela denna historien är så sorglig och upprörande då ingen myndighet eller liknande har uppträtt på ett korrekt sätt och det visar verkligen på vilket sjukt samhälle vi lever i idag. Polisen har verkligen visat att de totalt saknar rätt resurser och saknar ett vettigt uppträdande dessutom vilket säker upprör fler än mig. Vi måste ta och göra något åt det och få tillbaka ett vettigt samhällsklimat!! Mycket behövs förändras och förbättras. Myndigheter är till för att hjälpa oss medborgare och inte vända en ryggen när man behöver deras stöd och hjälp. Dags att vakna upp och starta ett uppror. Vi ska inte acceptera att bli behandlade som skit och mindre värda. Jag blir så upprörd.

Allt är bra med Nike och livet flyter på ganska okej. Har haft ett par dåliga dagar men jag hoppas så klart att det är över snart och att jag slipper bli sjuk. Det är verkligen skrämmande att ha en sjukdom som man inte vet om eller när den bryter ut. Ska prata med min sjuksköterska och läkare för att se vad dom säger. Troligen blir det medicinökning och jag vill egentligen inte det. Men just nu känns det som att jag inte har så mycket att välja på. Får bara se till att inte bli ett medicinkolli igen... Är så trött på att vara sjuk och jämt behöva dessa jäkla piller. Hoppas det kommer en dag då jag slipper det!

Man kan inte klaga på vädret precis... Det har varit ett par underbara veckor med massor av sol. Har varit ute mycket och träffat massor av trevligt folk. Tyvärr ser det ut att bli ett tufft år med pollen dock. Ser nästan ut som en prickig korv på händer och underarmar. Har testat olika receptfria läkemedel men inget biter. Får se i nästa vecka om jag ska ringa Vårdcentralen... Dom var så otrevlig sist så jag drar mig lite för det...

Nu ska jag titta lite på TV innan Paula kommer hit. Måste till biblioteket och Apoteket också... Suck, att det aldrig bara kan få vara bra!

Medicinen eller Nike?

Haha! Jag lyckades trolla upp en bild :D Nu vet jag hur man gör med det också... *stolt* För er som inte sett bilderna på Facebook så är detta min älskade lilla Nike. Hon är en amstaff-tik på snart 12 veckor. Hon kom hem till mig torsdagen den 7 april.
Det lustiga eller kanske inte alls så lustiga är att jag sedan hon kom sover mycket bättre. Somnar lättare på kvällen och nu kan jag äntligen skrota Nozinan. Kommer upp lättare på morgonen och känner att jag har en anledning att kliva upp. Visst kan det kännas lite surt precis när klockan ringer då strax innan 8 på morgonen men Nike ska ju ha frukost och sen måste jag gå ut med henne. Antingen så är det på grund av Nike som jag sover bättre eller så är det min medicin som äntligen börjat verka. Just nu känns det som att det skulle kunna vara en kombination då jag vid ett par tillfällen innan Nike kom lyckades somna utan hjälp av Nozinan. Nu vågar jag tänka på att jag kanske så småning om kan sänka resten av mina sömnmediciner. Hoppas, hoppas, hoppas!

Vill skriva mer men jag vet som vanligt inte riktigt vad jag ska skriva om. Vet ju inte vad ni vill läsa om och ni kommer ju inte med tips heller så det är svårt att komma till rätta med detta. Får väl rota igenom hjärnkontoret och se om jag kan komma på något...

Håller på att bråka med Apoteket och jag blir heligt förbannad när ingen vill erkänna att dom har fel. Jag ska dra det lite snabbt från början så du kan hänga med.
Som dom flesta vet har jag haft det lite struligt ekonomiskt ett tag och jag var tvungen att be kyrkan om ekonomiskt stöd för att kunna hämta ut mina mediciner eftersom mitt högkostnadskort gick ut i januari. Kravet var att jag skulle lämna ett kvitto och jag minns att jag la kvittot jag fick i plånboken eller i ett viktigt kuvert. Men med min otur så försvann givetvis detta kvitto. Kontaktade Apoteket för att försöka få en kopia på det kvittot. Nej då har dom bytt datasystem så dom kunde inte hjälpa mig plus att jag skulle kontakta Dosapoteket och inte dom. Ringer Dosapoteket som säger att "nej det är inte vi som kan hjälpa dig med det" Dom ringde upp mitt apotek och förklarar för dom hur dom ska göra för att få fram kvittot. Går dit och hämtar det och inser direkt att det är fel kvitto jag fått kopia på. Så samma cirkus igen med samtal hit och dit och ingen som vill ta ansvar. Dom är inkompetenta idioter enligt mig och jag står här fortfarande utan mitt jävla kvitto. Får prata med den ansvariga på kyrkan och försöka komma fram till en lösning. Hur som helst så är jag arg som fan på att så fort man är i kontakt med myndigheter eller större företag blir runt skickad och alla hävdar att det är någon annan man ska prata med. Runt runt i en jävla cirkel... Dumma människor.

Vad tiden går fort...

Nu har jag haft Nike i snart en vecka. Kan inte fatta att det går så snabbt. Ibland så känns det som att jag inte hänger med. Hon växer så det knakar och snart är hon väl vuxen och stor. Jag fattar plötsligt vad folk pratar om när dom får barn. Tror det finns en hel del likheter rent känslomässigt när man skaffar valp eller barn.
Det är så otroligt mycket att tänka på och ens rutiner kastas om fullständigt. Från att vara fri överlag till att planera när du ska duscha eller gå till affären. Valpen måste ju ut varannan timme och kan inte lämnas ensam. Sen har jag ju mina tider hos Isa. Hur ska jag lösa det? Visst att Linda gärna ställer upp men även hon har ju annat inbokat i sitt liv och kan inte alla gånger. Synd att man inte kan ta med hunden eller om Isa kunnat komma hit. Så mycket enklare saker hade varit då. Men men, det ska nog ordna sig ändå. Det gäller bara att tänka positivt!
Känns lite konstigt att lämna Nike till Linda ett par timmar imorgon. Vet ju att hon har det bra och så men ändå. Hon är som min lilla bebis. Helst skulle jag ha med henne över allt och aldrig lämna henne men jag vet också att det är orimligt. Hon måste lära sig och då är det bättre att hon lär sig redan från början. Vill ju Nikes bästa.

Igår hade jag en riktigt skitdag. Satt mest och grät och hade panikattacker flera gånger på ett par timmar. Där är jag glad att jag har min terapeut och mina vänner. Utan dom vet jag inte hur jag skulle fixa allt. Har kommit så otroligt långt och jag fixar så otroligt mycket mer än vad jag gjorde innan. Det är kul att se. Ännu roligare är det när nära och kära ser hur mycket jag kämpat och säger att dom ser skillnaden. Att dom tror på mig och att dom vet att jag klarar detta. Så dom dagar eller stunder då jag kanske inte orkar eller vill för min egen skull så gör jag det för dom.

Har försökt lägga upp bilder här i bloggen men jag fattar inte hur man gör. Tydligen måste dom ligga på nätet för jag kan inte ladda upp en bild som jag har på datorn. Dumt. Får väl fixa en sån sida där jag kan lägga upp bilder för att sen kunna lägga upp i bloggen. Kan tänka mig att det skulle vara kul för dig som läser. Vet inte hur många av er läsare som har mig på Facebook. För där finns ju bilder och lite annat smått och gott.

Jag svävar som på rosa moln!

Sitter framför min "nya" TV med min underbara amstaff-valp Lady som kom idag. Kan det bli mycket bättre än så?! Allt har gått bra mellan Lady och Nelson hittills. Jag tror ju inte att det kommer att bli problem i framtiden heller. Nelson har ju träffat hundar förr utan problem och Lady är ju bara 9 veckor så hon ska nog vänja sig.

Är galet trött och väntar på att det är läggdags men först ska hunden ha mat en gång till plus en kvällsrunda. Hon är inte så sugen på att gå ut i detta vädret så hon sitter mest på rumpan eller vill bli buren. Sen kan jag inte bestämma mig för om jag ska behålla namnet Lady eller om jag ska döpa om henne. Skrockfull som jag är så kan det ju innebära otur om man döper om sitt djur... Eller har jag bara fått för mig då? Kan mycket väl vara så att det är jag som har fel ännu en gång. Hur som helst så känns livet lite bättre idag och jag ber för att det ska hålla i sig. Nu har jag ju ännu en anledning att kliva upp på morgonen och komma ut och röra på mig. Hoppas också på att det när det är dags går bra att lämna Lady ensam hemma. Är lite rädd att hon ska tugga sönder saker eller förstöra på annat sätt. Men det är väl bara att luta sig tillbaka och låta tiden utvisa det. Jag får helt enkelt ta det när det kommer. Om det kommer.

Nu måste jag försöka varva ner och få något i magen innan det är dags för natten. Det har varit en händelserik dag med stort hopp om framtiden. Mot kylskåpet!

Är bloggandet mitt nya lördagsnöje kanske?!

Skrattade lite för mig själv när jag såg att jag de senaste veckorna bara bloggat på lördagar... Undrar hur det kommer sig? Eller är det bara jag som tänker för mycket som vanligt? Hahaha... Det brukar ju vara så så det skulle ju föga förvåna mig.
Jag tänker ofta att jag måste bli mer regelbunden i mitt bloggande men på något sätt har det inte funnits tid till det och definitivt ingen inspiration. Finns det ingen inspiration så blir det ju svårt att skriva också. Kan inte göra mer än försöka. Har du synpunkter på vad du skulle vilja läsa om i min blogg så snälla kommentera och berätta lite om vad det är du vill läsa om.

Den senaste veckan har det inte hänt så värst mycket egentligen. Är mycket uppe hos Linda och Kim. Känns nästan som ett andra hem. *ler* Känner mig lite dum ibland som är där jämt. Jag är bara så sällskapssjuk och hatar att sitta ensam. Kanske en liten stund på kvällen innan jag går och lägger mig men annars föredrar jag att ha folk runt mig. Det blir lättare att inte tänka på allt skit och bara vara i stunden.
Har inte många vänner men dom jag har älskar jag av hela mitt hjärta. Kanske inte alltid är bra på att höra av mig men det beror på att jag inte vill störa eller vara i vägen. Sitter ofta med luren i handen men vågar inte ringa. Tänk så svarar dom inte eller så ringer jag kanske vid fel tillfälle? Men sen om jag ringer och dom inte svarar blir jag ännu nervösare för att jag kanske störde eller så blir jag orolig att något hänt. Önskar att fler kunde höra av sig till mig då det samtidigt känns som jag jämt är den som ringer och vill umgås. Varje gång telefonen ringer eller det kommer ett sms blir jag så himla glad. Jag vill att mina vänner tycker om mig och bryr sig. För det mesta känns det som om dom gör det. Jag måste ju respektera att dom har sitt eget liv och sina andra vänner.
Någon som kan komma med bra tips på hur man skaffar nya vänner? Jag har då ingen aning om hur man gör och jag vill inte sitta och isolera mig heller. Sätter man in en kontaktannons eller går runt med en skylt på sig med "Vänner sökes"? Har säkert skrivit om detta innan i bloggen...

Nu känner jag mig tom igen. Ska gräva lite bland dom grå små hjärncellerna och se om jag kan komma på något annat att skriva om... Samtidigt som jag lyssnar på TV4 Nyheterna...

*paus*

Så, tillbaka efter 5 minuters vila och eftertanke...

Snart dags att ta mediciner. Jag är otroligt less på det just nu. Att behöva ruta in hela sin dag för att ta piller på bestämda tider. Som igår när jag lagt mig. Hade lagt mig till rätta och låg och lyssnade på ljudbok så slår det mig att jag glömt en av dom medicinerna jag inte har i min dos-rulle. Behöver den för att överhuvudtaget kunna somna. Så det var bara att kliva upp igen och gå och ta den. Så jävla irriterande. Det kanske låter fjantigt men det är jobbigt för mig och om du själv är i min situation så förstår du säkert vilken känsla det är.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ska se om det kan bli något skrivet imorgon. God natt och sov så gott alla där ute!