Nu har jag haft Nike i snart en vecka. Kan inte fatta att det går så snabbt. Ibland så känns det som att jag inte hänger med. Hon växer så det knakar och snart är hon väl vuxen och stor. Jag fattar plötsligt vad folk pratar om när dom får barn. Tror det finns en hel del likheter rent känslomässigt när man skaffar valp eller barn.
Det är så otroligt mycket att tänka på och ens rutiner kastas om fullständigt. Från att vara fri överlag till att planera när du ska duscha eller gå till affären. Valpen måste ju ut varannan timme och kan inte lämnas ensam. Sen har jag ju mina tider hos Isa. Hur ska jag lösa det? Visst att Linda gärna ställer upp men även hon har ju annat inbokat i sitt liv och kan inte alla gånger. Synd att man inte kan ta med hunden eller om Isa kunnat komma hit. Så mycket enklare saker hade varit då. Men men, det ska nog ordna sig ändå. Det gäller bara att tänka positivt!
Känns lite konstigt att lämna Nike till Linda ett par timmar imorgon. Vet ju att hon har det bra och så men ändå. Hon är som min lilla bebis. Helst skulle jag ha med henne över allt och aldrig lämna henne men jag vet också att det är orimligt. Hon måste lära sig och då är det bättre att hon lär sig redan från början. Vill ju Nikes bästa.
Igår hade jag en riktigt skitdag. Satt mest och grät och hade panikattacker flera gånger på ett par timmar. Där är jag glad att jag har min terapeut och mina vänner. Utan dom vet jag inte hur jag skulle fixa allt. Har kommit så otroligt långt och jag fixar så otroligt mycket mer än vad jag gjorde innan. Det är kul att se. Ännu roligare är det när nära och kära ser hur mycket jag kämpat och säger att dom ser skillnaden. Att dom tror på mig och att dom vet att jag klarar detta. Så dom dagar eller stunder då jag kanske inte orkar eller vill för min egen skull så gör jag det för dom.
Har försökt lägga upp bilder här i bloggen men jag fattar inte hur man gör. Tydligen måste dom ligga på nätet för jag kan inte ladda upp en bild som jag har på datorn. Dumt. Får väl fixa en sån sida där jag kan lägga upp bilder för att sen kunna lägga upp i bloggen. Kan tänka mig att det skulle vara kul för dig som läser. Vet inte hur många av er läsare som har mig på Facebook. För där finns ju bilder och lite annat smått och gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar