Jag önskar att jag hade någon som jag kunde dela med mig av alla mina mörka hemligheter. För det finns saker som ingen annan vet om mig än jag själv. Tänk vad skönt att ha någon som man kan berätta allt för utan att dom dömer en. Någon som bara lyssnar och inte berättar det vidare. Vill inte gå och bära på allt detta längre. Måste få ut det och sätta ord på allt. Är bara så rädd för konsekvenserna det kan få om det skulle komma i "fel händer"... Hade jag berättat för någon skulle jag nog vara supernojig över att den personen skulle berätta för någon annan som i sin tur råkar säga det till ytterligare personer. Vet att jag är lite paranoid men det är ju också en del av min sjukdom. Man behöver i och för sig inte vara sjuk för att vara paranoid men som schizofren är det bara mer och vanligare för mig. Jag tror ju också det är mina psykoser som fått mig att göra dom saker jag önskar att jag kunde dela med mig av. För att kunna göra en del av dom sakerna jag gjort måste man nog fan vara sjuk i huvudet. En klen tröst är ju i alla fall att jag ångrar mig nu bakefter. Men ibland så kan jag nästan känna att jag inte alls ångrar mig. Är det för att jag är sjuk eller inbillar jag mig mer att det är för att jag är sjuk? Hur kan jag egentligen veta vad som är jag och vad som är min sjukdom? Vad är det äkta jag och vad är jag på grund av att jag är sjuk?
Nej nu ska jag försöka släppa det för idag och titta lite på TV. Det är ju premiär för den svenska versionen av "Är du smartare än en femteklassare?" Sjukt kul program... :) Men jag gillar ju program där man får testa sin allmänbildning. Det brukar gå ganska bra så jag kan ju inte vara helt pantad!
Tack och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar