Mina djur är mitt allt

Som jag skrev om sist så är jag lite orolig för att bli sjuk igen. Känner igen många av mina tidiga tecken men dom har jag haft innan också utan att jag insjuknat. Så snälla håll en tumme för mig och be för mig att jag ska slippa en psykos... Jag har inte råd att bli sjuk... Och jag vill inte behöva omplacera mina djur! Har redan otroligt dåligt samvete för att jag skaffade Nelson och Nike. Men jag kämpar för att mina diagnoser inte ska hindra mig från att leva ett värdigt och roligt liv. Tänker inte sitta som en fånge i mitt eget hem och bara stirra på väggarna vilket med största sannolikhet kommer ske om jag inte får sällskapet som djuren ger. Ni är säkert många som vet vad jag menar. Djur är en enorm terapi och det betyder så mycket att ha något att vakna upp till... Att ha någon där att klappa på och busa med. Någon som kommer fram till en och vill kela, någon att hålla om när man är ledsen...
Nu är det i alla fall snart måndag och då ska jag träffa min sjuksköterska och prata med henne. Troligtvis får jag kontakta min läkare också men det skrev jag nog sist också.

Vill passa på att säga ett superstort tack till mina få men nära vänner. Ni ger mig ett stort stöd och ni ger mig hopp om att även jag kan leva ett bra liv. Tack för att ni lyssnar på mig när jag mår dåligt och tack för att ni även delar min glädje!

Idag var det riktigt segt att komma upp. Hade gärna legat kvar en stund extra idag... Det var ju valborg igår men jag gjorde inget speciellt utan Ema kom hit en liten stund. Vi satt och kollade lite på TV sen kröp jag till sängs vid 22-tiden. Skyller på att jag håller på att bli gammal. Hahahaha... Nej men jag trivs bättre med att lägga mig ganska tidigt och sen komma upp i vettig tid på morgonen. Har ju också ett stort sömnbehov som gör att jag helst sover runt 9 timmar per natt.

Hoppas på att det ska ske ett mirakel som gör att jag klarar mig ekonomiskt denna månaden. Blir till att leva snålt och lägga det mesta på djuren. Tycker det är sorgligt att så många har problem med sin ekonomi och det visar ju bara på hur sjukt samhället är. Ingen ska behöva leva i fattigdom och misär... Nu har jag ju tur som har min sjukskrivning till 2012 men sen vet jag inte vad som händer. Förhoppningsvis blir det förlängt i 2 år till efter det. Känner mig inte redo att börja jobba/praktisera just nu och jag ska kolla upp hur pass mycket jag kan plugga och ändå behålla min aktivitetsersättning. Mitt drömmål är ju att gå klart gymnasiet och sen söka högskola för att så småningom bli sexolog...

Nu ska jag dra upp persiennerna och göra mig en kopp kaffe! Tack alla ni som läser!